Vilse i Knutby

Nja inte riktigt. På vägen hem från mina föräldrar idag sökte jag febrilt efter en bra skog att lägga spår i… skogarna längs vägen är väldigt varierande trots att det bara är 4 mil att köra. Det är lövskog och mycket gräs, det är barrskog där det naturligt också är mycket risigt och sen finns det stundtals den där skogen som jag var ute efter idag. Glest med träd, buskar och ris – mjuk mark att gå på och inget att trassla in sig i. En perfekt skog för valpspår!

En bit innan Knutby körde jag in på en skogsväg, tyvärr ledde den vägen otippat till ett hus ;)  Men en bit bort fanns det ytterligare en liten väg upp – en sådan där väg jag alltid trott bara lett upp till kalhyggen. Men vilken skog *lyrisk*. Och vägar åt alla håll – perfekt för att lägga spår!!

Hade inget med mig i spårväg (dvs sele, lina, snitslar) men hyser en stor tilltro till mitt minne  – eller inte ;)  Äsch ett litet valpspår ska man väl klara av att lägga utan att veta start, mitt och slut. Glad i hågen knatar jag ut och tar sikte mot, för mig en självklar, tall efter tallen vek jag av svagt höger för att bilda en utslätad vinkel och sen gå lika långt till för att lägga leksaken vid en gran. Check kan man tycka. Jo tjena. 30 minuter senare ska jag komma ihåg vilken tall det var jag gick mot… Hopplös är vad jag är

Men som tur var har jag underbara hundar som brukar visa mig rätta vägen. Och även om detta egentligen är Ältas 2a riktiga spår så var hon SÅ duktig. Plockade direkt upp spåret när vi passerade över det och följde sedan ända till slutet! Fixade min mjuka vinkel ypperligt (även om jag tror hon fuskade lite för den kändes lite väl snäv) och blev så glad av att se sin trasa i slutet! Kamp och lek och nu är hon trött hjärtat :D  Spåret var ca 100 m långt och hade legat i 30 min, blåste aningens sidvind.