Skogspremiär!
Valparna frodas och växer, 6 veckor i tisdags och nu är det bara så roligt att se dem utvecklas i en rasande fart. Nu härjar de i hela huset och kryssar mellan de vuxna hundarna när de inte hänger i hasorna på dem. Alldeles nyss hittade jag täppas med ett stycke valp monterat i sitt öra, snäll som han är står han ju bara still tills valpen släpper ;) Tur att det finns andra som har lite lättare för att sätta gränser.
De äter 4 gånger om dagen nu och får allt färre slurkar av mamma, hon har istället börja ”kasta upp” (dvs kräkas upp sin mat åt valparna att äta) vilket gör att jag och Doris har lite maktkamp i envishet när Doris fått mat… Igårkväll tog hon ändå priset – alla fick mat, vuxna och valpar, sedan släpptes valparna ut direkt och Doris också. Doris går då runt och piper för att hon vill in och kräkas åt valparna fast hon hade valparna ute med sig… Höjden av envis tik ;) Men hon tar så god hand om sina små så hon får gärna vara lite envis det stör mig inte! Efter en stund gav hon upp och började göra annat ute istället, kräkas kan man tydligen endast göra åt barnen i valplådan men är också så det skulle funkat i det vilda. Utöver den egenskapen så håller hon fortfarande rent efter valparna – både inne och ute, det är återigen en egenskap som man ska värna om men som jag kan tycka är lite onödig. Man behöver kanske inte söka av gräsmattan efter valpbajs så man kan äta upp det. Men men vi får enas om att vara oense, Doris och jag. Men som sagt, trots att jag kan tycka att det känns dumt och onödigt så är det lika mycket det jag är så himla nöjd med i hennes mödraskap, det är så naturligt och hon är verkligen en ”urmamma” på alla sätt och vis <3
Doris sover fortfarande med valparna men brukar hoppa ut på mornarna och komma upp och lägga sig med oss andra i sängen, jag bara älskar den hunden för hennes självklarhet på något sätt. Det balanserade temperamentet är likadant när hon har valpar som när hon inte har det. Hon kommer lämna ett stort tomrum här hemma när hon om några veckor flyttar tillbaka hem till saknande matte med familj.
Idag har barnen fått göra skogspremiär, stuvade in dem i en transportbur och tog bilen ca 5 min härifrån. På skruttiga skogsvägar – men trots det ingen som vart åksjuk och bara lite pip i början, mest troligt mer för att bli instängd än själva bilåkandet. Skoooogen var sååå rolig, vi fick dessutom en annan störning då de krossar sten i grustaget idag vilket ger ett eko och dunka-dunka i hela skogen. Inget som bebisarna brydde sig om – fanns ju mossa, pinnar, träd och annat som var myyycket roligare! Vart mest kort på dem mot slutet när de började bli trötta och var mer still :D
Så nöjd med hela detta härliga framåt gäng som är väldigt sociala, orädda och obrydda!
