När det som inte får hända händer

En större hund får upp sin jaktinstinkt på en lös liten hund och sätter efter, biter över ryggen så den lilla hunden flyr och inte kommer tillbaka.

Just det hände igårkväll. I Solna hos Tina och hundar, aldrig har jag kört så fort in till Stockholm, blivit så arg för att de kl 21.30 håller på med vägarbeten så det var stillastående i 20 minuter. Vi letade, skrek, vallade av skogen och en del av oss gav upp och åkte hem. Vid 01-tiden skickade vi hem Tina för att hämta varma kläder – när hon vart hemma och bylsat på sig, tagit med filtar, lampor m.m och sen går ner mot porten så möter hon Fixa. Då har hon i flykten sökt sig hemåt. Vi vill inte veta vilken väg hon tog med alla större vägar runt omkring. Men hem kom hon, och bettet över ryggen av schäfern verkade då igårkväll inte ha blivit något. Nu på morgonen får det undersökas ytterligare.

Det värsta i denna historia är att ägaren/ägarna till de två schäfrar som for efter hundarna bara lämnade platsen trots att de blev tillsagda att stå kvar. Så himla oansvarigt, visst man kanske skäms – men då gör man det synligt. Man hjälper till – vi var ute till 02. Man hjälper till.

Väl hemma med alla gosbollar somnade jag för sött vid 04-05 och vaknade inte när alarmklockan gick av…