”Jag kan också”

När jag kom hem från jobbet idag var Studsa träningssugen. I hallen står en flyttkartong med hundsaker – på 5-10 min sprang hon och hämtade en metallapport, en träapport, 2 leksaker och slutligen tog hon med sig min foppatoffel. Jag vet inte riktigt om hon försökte säga mig något – men foppatoffeln är då inte lämplig att ha utomhus såhär års ;)

Damen fick som hon ville – om hon nu ville träna. Fram med klickern och bänka oss på vardagsrumsgolvet. Täppas fick ligga platsliggning på fotpallen medan jag fokuserade på nosduttar och ”kliva upp på låda” med Studsa. Det senare har vi nog aldrig riktigt gjort, eller om vi har det så har vi förträngt det båda två. Det märks att vi inte riktigt är i samma nivå i träning och koncentration som innan valparna. Studsa tappar fokus fort och då löser hon situationen med att hämta något istället för att bjuda på nya beteenden. Men när hon väl kom på att det var en tass jag ville ha på skokartongen kopplade hon fort – smack smack sa det så klev hon upp med båda tassar och slog så fint uppmanande på kartongen för att få mer klick och godis… ;)  Efter många repetitioner sa jag tack och adjö och färdiglekt. Reser mig upp och ska lägga ifrån mig klickern och godiset – då hör jag ett rassel, då är det Täppas som flugit ner från fotpallen och ställt sig med alla 4 tassar på skokartongen  ”jag kan faktiskt också”. Han fick göra lite cirklar på kartongen och sen stoppade jag undan klickern och godiset. Halvt nöjda hundar sover en stund innan de ska få rejsa lite i skogen så de blir lite mer trötta :)