En av två

Än är det lite tidigt att sia om dräktighet eller ej, vissa dagar tycker jag att jag ser tecken och andra blir jag osäker på om det är något där eller ej. Tiden får väl utvisa och veckorna rullar ju på rätt bra nu. På lördag har hon gått 3 veckor sedan första parningen.

Tänkte jag skulle ge mig på en längre beskrivning av ”pappa” Santtu, det är alltid svårt att ge en klar bild över en hund – även om det skulle vara ens egna, men givetvis är det än mer svårt om hunden inte är ens egen. Jag får en uppfattning om egenskaper när jag träffar en hund, men så länge man inte lever med en hund i alla vardagens situationer får man bara se en del av hela spektrat av personligheten. Jag har ju träffat Santtu flera gånger, fått utförliga beskrivningar av matte Lotta och hon har fått svara på frågor som jag haft.

En svart mellanpudelgosse med mycket energi och livslust men också med en formidabel avknapp och förmåga att kunna slå av och på. Så skulle jag kortfattat beskriva Santtu. Jag såg honom live första gången för exakt ett år sedan, i Åbo på utställning och redan då fångade han mitt intresse som en ung juniorhane med en härlig utstrålning i ringen. Sedan har min vän Tina, kennel Caesius, sett honom på utställning i Estland och trots att det är fel storlek och färg för henne kikade hon både på honom och hans mamma Nuppu. Det som slog Tina mest var att han låg och lekte med familjens barn på golvet i en trång utställningshall för att sedan stå på trimbord och för att sedan ligga helt avkopplad på golvet, helt oberörd av det tjo och tjim som pågår i en liten hall med mycket hundar och folk. I ringen visar han sig med attityd och har en ”på” knapp även där. Och just den uppfattningen har jag av honom, det är fullt ös när det gäller och duktig på att koppla av när det är dags för det. Lotta menar att han har en högre energinivå än vad hon är van vid men att han absolut inte är jobbig att leva med eller ha med sig i ”möblerade rum”. Pigg, alert och tycker om att stå i händelsernas centrum.

Något som jag alltid kikar på när det kommer till hanar överlag är hur de beter sig kring en löptik och framförallt kring människor kring en löptik. Könsdriften är ju en rätt stark drift och den vill man ju ha kvar, utan den får vi inga valpar ;)  Men det finns, i mina ögon, olika sätt att hantera löptikar och hur pass lätthanterlig en hane är kring löptikar. Både att vara med i samma hem/hushåll, men också hur de är i parningssituationen. Jag kan kanske inte sätta fingret på vad det är jag kikar på för det är svårt att förklara, det är nog snarare en känsla än vad det är fysiska bevis eller hur ska jag säga. Jag upplever två olika typer av beteenden, eller kanske ska jag säga reaktioner, när en hane är kring en löptik och det är både kända och okända människor runtomkring. När man tar i en hane, eller ska korrigera hanen för något, i den situationen upplever jag att man kan få reaktion:

– hunden stelnar till, spänner ögonen lite/tittar under lugg och hela kroppsspråket säger ”ta inte i mig nu”, ”stör mig ej”, ”detta är min tik och du ska inte komma här och…”. Det behöver inte betyda att hanen morrar eller visar någon slags aggressivitet alls, men känslan av att de stelnar till och man kan inte riktigt veta om hanen tänker agera eller ej. Detta beteende vill jag inte ha hos en hane.

– hunden bryr sig inte i att man tar i honom, att man kan säga åt honom och framförallt att de är mottagliga för kontakt av en människa trots att de har en sådan stark drift i gång så att säga. Givetvis ska det finnas en vilja att hellre vara hos en tik, göra det de är ämnade att göra men jag som människa ska kunna finnas sida vid sida och både kunna ta i och tala om för hanen vad som är rätt och fel i en sådan situation. Detta är jätteviktigt för mig!

Jag tror att det hör ihop med andra situationer i vardagen och i träning och tävling, en hane som anser sig ha rätten till en löptik över mattes/husses vilja tror jag kan ta sig den friheten gällande andra saker också. Vet inte om jag ska säga att det går hand i hand med skärpa egentligen, men den diskussionen lämnar jag därhän. För det jag skulle komma fram till med hela detta utlägg var att Santtu inte hade några som helst problem med att bli tagen i vid parning, när vi pausade i uppvaktandet låg han antingen och vilade en bit ifrån eller blev petad på av mig, utan att han trodde att jag var en löptik eller att jag var källan till löptiken. Det är enormt trevligt beteende som jag värdesätter högt! Och för mig visar det att Santtu är en mjuk individ som är som en pudel ska vara; öppen och social mot folk och slår inte över när hormonerna tar över.

Lotta beskriver honom som en trygg hane som har lätt för att umgås med andra hundar, han har aldrig hamnat i gruff och är glad i alla han möter. Påminner väldigt mycket om Täppas i sitt, ”häääääär är jaaaag vem är du jag älskar dig och jag har ingen förmåga att förstå att du kanske skulle vara farlig för mig” för att överdriva det lite ;)  Men ja att älska allt och alla är ytterligare en egenskap som är viktig för mig. Mina hundar ska vilja fram till folk för att hälsa, sedan är det en lydnadsfråga huruvida de får kuta fram till allt och alla eller ej. Sedan behöver man (läs hunden) bli hysteriskt glad och skrika av lycka (läs Studsa).

Vidare är Santtu lätt att belöna med både godis och social kamp, han tränas i agility och på sikt kanske det blir tävling även om det inte är något mål. Först och främst är han en sällskapshund i familjen, barnens lekkamrat och en älskvärd familjemedlem. Han har lätt för att lära sig och är väldigt ivrig att få göra saker. Spring i benen har han, visserligen som alla unga hundar. På hans mammas sida finns det fler agilitychampions (halvsyskon),  mamma Nuppu är mentaltestad i finland med resultatet ”en öppen, social och något mjuk hund” – deras mentaltest skiljer sig väsentligt från vår mentalbeskrivning, är betydligt ”hårdare” och mer utsättande för hundarna, så för en pudel är det resultat hon fick alldeles ypperligt. Hon är skottfast. Santtu är inte testad, men har inga direkta rädslor och reagerar inte på ljud. Santtus pappa är en australiensisk gosse som är en ren och skär (fast svart haha) glad utställningshund. Vajert så :)

Santtu är född på Nya Zeeland och flyttade med sin matte och uppfödare till Finland när han var valp, tillsammans med några syskon och sin mamma förstås. När han var 7 veckor gjorde Lotta (uppfödare och ägare) valptest på hela kullen. Ett valptest går ut på att testa valparna för olika händelser och se hur de reagerar och därmed kan man ana hur de hanterar olika scenarion i livet även i vuxen ålder, även om mycket kan hända på vägen. Där Santtu visade att han var mest ”interactive” i kullen, dvs mest social och mån om samspel men en aktiv nyfiken valp som testar sig fram. Utan att vara för självständig eller för beroende av människor.

Utseendemässigt är han en hane på den större sidan, 42 cm, men har mindre hundar bakåt. Hans pappa är liten och bakom honom ligger det inte heller några stora hundar, på mammans sida är det förmodligen pappa (dvs santtus morfar) som bidragit till storleken. Även om han har lite höjd så är han proportionerlig, har en bra front och okej vinklar bak. Fint huvud och mörka mörka ögon, en bra ansatt svans som är i det gladaste laget. Fina rörelser och en härlig attityd! Fulltandad.

Hälsomässigt är han B/B på höfterna (fria), 0/0 på armbågarna, 0/0 på knäna/patella, ögonlyst ua och prcd A. Hans mamma är även hon B/B på höfter, 0/0 på armbågarna och 0/0 på knäna. Pappa är ögonlyst ua och har 0/0 på knäna. Han har en helbror som är ögonlyst ua.

Så vad tror jag om detta i kombination med Studsa? Jo jag tror och hoppas att jag kommer få exteriört sunda individer med bra schvung i steget, fint uttryck och en proportionerlig kropp. Mentalt vill jag gärna att det ska bli energiknippen med en avknapp, lagom mycket hund att leva med men som samtidigt också vill träna och tycker det är kul att jobba ihop med sin ägare. Santtu har en bättre avknapp än Studsa så jag hoppas att barnen ärver den och att de inte bara får energin från Santtu och Studsas intensitet. Men glada, sociala och öppna hundar som tar sig an livet med en massa entusiasm det förväntar jag mig!!