En annan storm

Oftast när jag nämner storm här i bloggen berör det Rocky som heter Storm Warning i stamtavlenamnet. Idag kan man väl säga att de flesta i Sverige skulle mått bra av en varning om stormen innan den slog till. De flesta kanske var förberedda – förutom jag. Slog upp mina ögon i morse och vart helt paff över vädret, igår var det ju sol och fint väder, idag storm och ösregn.

SÅ olämpligt tänkte jag då medan jag låg kvar i sängen och väntade att dagens domare skulle ringa och avboka… nu gjorde han aldrig det ;)  Hepp tänkte jag och om han anser att det är säkert att vistas i skogen och rättvist för en hund att gå ett spår i detta väder så får det bära eller brista. Ska ärligt erkänna att jag trodde det skulle gå åt pipsvängen. Ältas debut i viltspåret och vi har tränat alldeles för lite och jag känner henne inte tillräckligt i spåret för att kunna läsa henne utantill. Men året närmar sig sitt slut och jag vill kunna bocka av anlagsklassen inför nästa års tävlingar och träningar. Det får lite gå som det går tänkte jag och bokade in en tävling med en domare.

Idag var då stora dagen D. Det blåste 10m/s och regnade både från ovan, sidan och underifrån. Glad i hågen klev vi ur bilen och såg att vi var framför ett väldigt öppet landskap, inte så roligt med den vinden. Men Älta tog upp spåret snabbt och jag tror att hon höll sig rätt rakt första sträckan, trots att det var helt öppet och det blåste så mycket att det kändes som att man lättade när man lyfte på ett ben. Sen kom vi av berget och in i lite glesare skog blandat med bergsknallar, hon for iväg och började ringa – jag efter, upp på en knalle och hon ner, jag gled ner och hon upp igen. Sådär höll vi på tills hon hittade spåret i sin ringning och tuffade på uppe på berget igen. Sedan gick spåret över kärr, genom skog, gles skog, moss och diverse. Hon var sååå himla duktig. Det enda jag tänkte på var hur elak jag var som utsatte henne för detta, i storm och ”otränad”. Det tog mycket längre tid än vad det brukar göra när Älta spårar, hon kryssade en del men det är inte så konstigt med den vinden och spåret ligger ju bara i 2h i anlaget, men med några minuter tillgodo så blev hon godkänd i anlagsklassen. Lättnad när domaren sa det för för mig kändes det som att jag sprungit ca 900m på de där 600m. När hunden ringar mycket så får man som ägare också ringa mycket ;)

Domaren berömde hennes näsa och tyckte hon var otroligt envis för att vara en sådan ivrig unghund. Hoppade sig igenom halva spåret tror jag – i sann Ältastil <3

Dränkt som en katt åkte vi hemåt nöjda och glada med dagen. Pälsvården kommer vara ett helvete att ta sig igenom men det är ju en dag imorgon också så den gör vi då.