Det blir bättre

Förkylningen börjar ge med sig. Skönt!

I helgen ska vi på utställningsresa – ska bli så roligt :) Nu tillhör jag absolut inte de mest resande utställarna jag vet, men det brukar alltid hända skojsiga saker på våra små äventyr – vi kör fel, vi kör fel, vi kommer sent, vi kommer tidigt, vi förstår inte vad folk säger (mest danmark) eller vi flyger och fastnar i tullen. Listan går att göra lång, men för det mesta kommer vi fram hela och rena och hem hela och rena. Det är som prio-ett. Nu ska vi ju bara över vattnet till Åbo, ska nog inte gå så tokigt bara vi kör på rätt sida om vägen ner till färjeterminalen så ;)

Hundarna har fått fortsatta promenader i ny terräng nu när jag vart sjuk, “omväxling förnöjer”, i denna skog mötte vi dessutom en cyklist. Galning, det är både bergigt, kuperat och alldeles för smalt för att man ska våga cykla – om ni frågar mig…  Filmade Studsa en snutt som är väldigt karaktäristiskt för damen… hon plockar i början av promenaden upp en kotte/pinne/sten (om hon inte fått något av mig), sen brukar hon bära den väldigt duktigt första halvan av promenaden. Så fastnar hon vid en god doft eller att någon av de andra hundarna springer förbi henne, då släpper hon kotten som det var nu sist… Sedan kan hon lalla iväg och göra annat en stund tills hon kommer på att hon glömt kotten. Detta är ytterst enerverande för det kan röra sig om flera hundra meter vi gått, och då helt plötsligt ska hon vända och hämta sin “sak”. När hon är på detta humör brukar jag ibland påminna henne om att hon glömt “saken” på lite närmare avstånd så jag sen inte behöver stå och vänta på att hon springer tillbaka flera hundra meter… När hon väl hämtat upp den igen så brukar hon inte droppa den något mer.  Det är lite annorlunda men väldigt mycket Studsa, hon har vart sådan sedan 8 v. Film från dagens kottjakt