Älta HD-röntgad

I tisdags var jag in till Albano för röntgen. Jag som aldrig röntgar någon annanstans än i Knivsta, men det är samma person på Albano som jobbar i Knivsta så det är bara utrustningen som var annorlunda ;)  Känns så tryggt att veta att vi är i säkra händer.

Älta är så rolig, jag brukar tycka att mina hundar älskar allt och alla – för det gör det, de skulle gladeligen följa med vem som helst och blir sådär överlyckliga om någon tittar på dem. Men Älta är ett kapitel för sig, hon förutsätter att alla på jorden finns till för att hon ska få hoppa, slicka, pussa och gosa med. Virvlar in på Albano på två ben, pratar och svansar med folk i väntrummet och sköterskor som går förbi. Hej SEEEE mig, jag äääälllllskar dig <3  Upp i möbler och upp på disken i glädjefnatt. Vidare upp en våning för röntgens väntrum, varje gång hon hörde steg börjar svansen gå som en propeller. En sköterska kom och lyssnade på hjärtat, älta kröp upp i knät och ville sitta och gosa under tiden. Veterinären kommer för att ge lugnande och blir överöst av en glad pudel, som dessutom kissar på sig av lycka. Älta blir lullig och lägger sig ner, fortsätter vifta på svansen när hon är groggy och någon går förbi. På bordet sen vid röntgen gick svansen i bak och tungan i fram när hon låg på rygg utsträckt.

Hon borde ha hetat Se Upp Lyckopiller – men Meningen med Livet är inte så tokigt det heller :)

Resultatet av själva HD-röntgen kom idag, Ältas höfter bedömdes som A-höfter. Finaste av de fria :P Skönt, nu kan vi bocka av det. Om någon månad blir det ögonlysning och patella undersökning. Så får vi se vad framtiden kan utvisa för fröken knas!