Älta gör BPH

Jag har aldrig sett ett BPH och när Acke gjorde ett tidigare i våras försökte jag förstå protokollen och vad det hela egentligen gick ut på – utan att lyckas teoretiskt ;) Så bestämde mig för att man lär sig bäst genom att göra, sagt och gjort!

Jag är positivt överraskad – vet inte om det var platsen som gjorde det, beskrivaren/testledaren/funktionärerna eller om det bara var atmosfären, men det kändes mer avslappnat än ett MH. Lite annorlunda gentemot MH är det ju, överraskningen är ingen dumpe utan att gubbe i halvprofil som flyger upp, det finns ingen jakt och ingen avståndslek, skramlet är en tunna och närmande person är bara en istället för 2 läskiga spöken, det finns med underlag och matintresse på BPH.

Överlag kände jag att Älta var lite dämpad idag, hon har vart lite ”off” de senaste dagarna men kan ha med att Studsa löper och att hon är på G… Vi får se om löpet kommer igång.

Här kommer mina reflektioner kring dagens BPH. Protokollet får komma senare

Del 1. Främmande person

Som sagt det är mer sniffa runt än hälsa hysteriskt som hon kanske brukar göra, är ju faktiskt riktigt balanserad. Hälsar glatt men inte överdrivet. Låter sig pillas på utan problem och kan tycka att det är okej att hänga med på en promenad, sen tappar hon lite intresse när de börjar knata fram och tillbaka – är människan tråkig är jag tråkig hälsar älta ;)

Del 2. Lek
Här är det ju också lite mycket gräsmatta i bild stundtals ;) Men hon leker, är väl kanske inte riktigt sitt heta jag men jag kampar ju gärna och vill ju uppmuntra det, här gick det ju mer ut på att jaga med mig och kampa med testledaren. Lite ärevarv är ju obligatoriskt – och att visa publiken var man ”hittat”.

Del 3. Matintresse
Här är jag förvånad, Älta är en glupsk fröken med massa envishet vanliga fall – förväntade mig att de där burkarna skulle få sig en omgång. Verkar dock som att marken är mer intressant än godiset, hon checkar ju av och kollar alla burkarna men sen letar hon harbajs istället.

Del 4. Överraskningen

Här var det lite synd att det inte blev filmat, är ju det enda moment jag inte såg hennes reaktioner själv. Men enligt testledare så ställde hon sig ca 5 m bakom mig. Att hon skällde hörde jag ju själv ;) Några hotfulla skall men så fort vi började röra oss mot gubben så tog nyfikenheten över och hon började spana istället för att skälla. När vi sitter på huk kommer hon direkt fram och kollar läget. Man måste kolla bakom också så det inte sitter något skumt där ;)

Lite nyfikenhet och ”kolla läget” på promenaderna förbi men det tycker jag är sunt, man ska vara nyfiken och verkligen dubbelkolla allt. Hon är inte rädd och det är huvudsaken. Svansen i topp och lattjolajban.

Del 5. Skramlet
Ett kort stopp, en något lång kropp och så fort kedjan slutar snurra i hjulet är hon framme och undersöker. Var väl inget att bry sig om :) Promenaderna förbi är rena transportsträckor.

Del 6. Närmande person

Här är jag lite förvånad, trodde faktiskt inte att hon skulle stå i sträckt koppel framåt och vifta på svansen! Något litet buff letar sig fram och hon gör ett halvhjärtat försök till ett minimihot för att sen direkt gå tillbaka till nyfikenhet. Går fram helt själv, checkar av och hälsar lite snabbt för att sen ta upp figurantens spår och kolla vart hon kom ifrån. Är inte ett dugg förvånad – är så Älta funkar. Använder näsan för att dubbelkolla saker och ting. Det som också är bortklippt (slutades filma) är när hon springer från skogen till publiken och hälsar en repa – sen springer hon tillbaka till oss och hälsar på den avklädda figuranten. Duktig Älta!

Del 7. Underlag

Hahah måste skratta – hon är ju lite rolig som liksom ”går igång” på att springa på konstigt underlag, gör några extraskutt och vill liksom leka sista vända. Inga problem alls att gå över dessa vippbrädor i plast. Trodde kanske att hon skulle tycka det var läskigt och försöka hoppa sig över men matte får sluta tro så mycket ;)

Del 8. Skott

Här blir det ju tokigt att se filmen… eftersom att inga ljud hörs. Men man ser på Älta när skottet kommer i första transportsträckan, då stannar hon till – gör något extraskutt när kopplet tar emot. I passiviteten så sänker hon svansen lite och riktar uppmärksamheten mot skytten – utan att bli berörd eller bry sig nämnvärt  – men kolla får (och ska) man göra!

Överlag är jag nöjd med frökens ”bana”, lite positiva överraskningar för matte (!) och en del förvånande, som med maten och hälsandet. Men det var ju inte som att det var katastrof, hon var bara lite mer dämpad än vanligt.

Blir nog fler BPH i framtiden! Älta kommer få göra MH i höst om nu löpet inte kommer och stör.