Alla är vi olika
Idag fick hundarna prova en ny aktiveringsleksak – jag har ofta tänkt att man skulle ha några olika i hemmet som de kan få pyssla lite med under ordnade former under regniga kvällar. Så jag slog till och köpte en där de ska flytta brickor över hål och på så sätt nå godiset…
Det är alltid så fascinerande att se hur de löser problem på olika sätt. Lika envisa alla tre men använder sina special-skills för att nå det mest åtråvärda, goooodiset :)
Smilla är en rätt burdus typ – man kan slicka sig igenom trä om ni inte visste om det, och fokuserar mer på att suga upp var enda liten smula/doft efter en godis hon redan ätit. Trots att det finns andra godisar under andra brickor så fixerar hon sig vid ett par ”hål” och försöker nå godiset i ”grannhålet” från det hon redan lyckats tömma. Till slut flyttar hon bara brickorna som en självklarhet och ser så paff ut över lättheten.
Täppas är envis på ett annat sätt – han kom liksom inte på att man skulle skjuta på brickorna för att nå godiset, på ungefär varannan gjorde han nog det mest av en slump. Sen när det blev lite knepigare började han bita sig igenom träbrickorna (som sitter fast i skåror). Fick säga nej åt honom för jag vill gärna att det håller åtminstonde en gång var åt dem ;) När han då inte fick bita börjar han jobba med tassarna, att stå och krafsa går minst lika bra som att använda munnen.
Studsa började med att ställa sig på ”brädan” i tron om att det var en targetplatta *gullefjun* När jag förmedlat infon om att det var godis i de dolda hålen så började hon metodiskt gå från höger till vänster och skjuta brickorna hitan och ditan för att nå godisarna. Inget bit, inget krafs bara diskreta puffar i rätt håll. Hon stod med tassen på raden hon hade efter som att markera att ”hit ska jag” eller kanske mer ”mitt godis”. När alla hål var tomma började hon om från början och dubbelkollade.
Tror dock Studsas beteende kommer vara annorlunda till gång nr 2, medan Smill och Täpp förmodligen kommer agera likadant. Får göra ett nytt test om någon dag :)