3 av 4

Varning för skrytinlägg

Idag har vi tävlat agility – jag och pudlarna. Utan att veta hur vi ligger till och utan varken mening eller mål, jo ett mål hade vi, att ha roligt och komma iväg och göra något. För idag skulle jag egentligen vart i norge och tävlat viltspår med Studsa men blev bortlottad precis som förra gången. Så mot agilitybanan och ha skoj!

Täppas har ju tävlat förr, för 6 år sedan när han var ung och vild ;)  Innan han fick sin ryggskada och jag beslöt mig för att sluta träna, tävla och till viss del även vara instruktör (det höll jag dock på med i några år till). Skadan tog musten ur mig, tanken var att Studsa skulle få köra men nä efter bara något år borta från sporten kan jag meddela att man tappar massor. Det är byten hit och dit, handling hit och dit m.m. Nä vi har tränat lite för att bryta aktivitet med aktivitet.

Ibland går det på träning och ibland inte. Genrep igår och ja det kändes väl som att det kanske skulle kunna gå – vi har varken alla hinder färdiga eller något handlingssystem. Nästan så man skäms över att säga det :P

För idag tog Täppas sin 3e pinne i agilityklass 1 och är därmed uppflyttad till klass 2. Mattes goa gubbe som låg på som tusan och ville springa idag – slutligt inmätt till medium. Inte ofta de får göra det med en 8 åring antar jag :D  Vi var så synkade idag och det var verkligen superroligt att göra det loppet med honom. Även om det kanke inte var det fortaste vi sprungit så kom vi i mål felfria och det räckte! Dutti pudel! I hopploppet hade Täppas andra planer och efter en tunnel fick han pudelrejs, nu sprang han ju bara så eg blev vi inte diskade… meeeen jag sprang med honom ut och gjorde en medveten disk – gav honom belöning och vi nöjde oss så helt enkelt.

Studsa då, debuten i en agilitytävling överhuvudtaget. Debuten med att köra en hel bana. Vi har verkligen verkligen enormt mycket kvar att träna på, hon kan inte slalom och inte gungan och inte platta tunneln osv. Men se idag gick det! Ja i slalomet fick jag köra pekmetoden, men hon är ju snabb och rätt rörlig i sina tassar i hela sin personlighet så det gick fort ändå. Gungan var inga problem alls! (och platta tunneln var inte med *tjoho*). Men det var virrigt och det var flamsigt, när vi kom i mål felfria var jag mest i chock tror jag… hade inget minne av hur vi sprungit banan alls. Pinne även till fröken!  I hopploppet var jag lite mer medveten och lite mer tuff mot henne, chansade på att göra ett par väl valda byten utan att vi tränat på det. Någon fulsnurr fick vi till men annars gick det som på räls – förutom i slalomet där jag redan från början bestämt mig för att peka. Felfria och snabbast i mål!! Pinne även där då förstås!! Världens duktigaste Studsa med en matte som borde träna lite mer frekvent ;)

Jag vet inte egentligen hur jag ska sammanfatta dagen, 3 pinnar av 4 möjliga är ju galet kul. Prestationen att fixa det utan egentligen någon träning och utan mening eller mål känns göttig. Men pratade med Karin i bilen hem och hon sa det som jag kanske innerst inne egentligen vet. Att ha roligt med sina hundar, träna och tävla utan krav på prestation att berömma trots att hunden gör fel när jag ber den göra precis så fel. Att aldrig bli arg eller sur för att hunden inte gör det den ska, att ha en sund inställning till varför vi gör det vi gör. Det gör att man kan nå resultat när man leker lite en förmiddag på en agilityplan – kaxigt? Ja kanske. Men finns ingen annan naturlig förklaring ;)

Nu ska vi njuta av OS-finalen i handboll med svenska grabbarna!

Edit – inser nu att någon smart kommenteringsknapp inte finns i denna layout, man måste klicka på ”Read more” bara så ni vet ;)