Viltspår

Det har vart några “intensiva” spårdagar för Studsa.

I söndags var vi iväg till Lina som så snällt hade lagt spår till mina två svarta. Börjar med Täppas för det var det inget strul med, så härligt att se honom jobba! Lite snurr blir det nästan alltid med honom, och jag är den största boven eftersom att jag alltid strular med linan… Men i övrigt så är han en klocka i spåret, i och med att han redan är ch så vet jag inte hur mycket vikt jag ska lägga vid att han konstant vill (och hittills får) kissa över spåret för att markera. Får fundera på om jag ska förbjuda det eller acceptera det. Det är enbart vid viltspår så bruksspåret är “lugnt”.

Studsa då, hon fick ett S-format spår. Hennes första någonsin. Det var kanske lite riskfyllt att bara “slänga ut” henne i ett spår, men tanken var att jag i alla fall skulle kunna se hur hon reagerar och tar ett spår. För att sammanfatta det hela i ett ord skulle jag nog använda ordet förvirrad. Studsa spårade någon meter, blev störd av att jag tog ett steg – gick fram till mig, spårade, sprang till mig eller lina som gick bakom. På så sätt tog hon sig fram till spårslutet och klöven. Det var ganska tydligt att hon inte riktigt visste vad det hela gick ut på – inte så konstigt när hon aldrig gjort det förr. Jag blev dock lite förundrad över hur det hela ska gå när hon reagerar så kraftigt på mina rörelser, för med min brist på balans låter det när jag går i skogen :p. När Studsa väl var i spåret syntes det dock tydligt att hon var koncentrerad och i spårkärnan…

Med det i huvudet la jag ett spår igår. Ett mycket kort sådant. Det fick ligga i ungefär 30 min, och detta gjorde hon om möjligt ännu mer förrvirrat och virrigt. Jag visste inte alls hur jag ska lägga upp det för att hon ska lyckas… Visserligen så spårade hon de sista 3-4 m klockrent och greppade klöven direkt. Lite konfunderade gick vi därifrån.

Idag fick hon då sitt tredje spår. Ett rakt spår, med en vinkel på slutet (var inte tänkt så men det visade sig att terrängen krävde det). Gick ganska långt 3-5m in från vägen, jag tänkte som så att förrvirrar hon sig ännu mer så kan vi bryta och gå på spåret en bit fram. Dvs ett spår som passade för ett misslyckande. Men Studsa gick på spåret direkt, efter att ha snurrat lite i början. Sedan tog hon spåret och höll sig relativt sträckt i linan – brydde sig inte om att jag gick bakom, och spårade på bra! Hon var exakt i spårkärnan och stannade stundvis till för att dutta i marken där klöven dragits, tempot var bra och jag kunde berömma utan att hon blev störd. Kändes jätteskönt! Hon tog dessutom vinkeln och gav sig inte när hon väl fått tag om klöven. Jag hoppas att det “klickade” nu och att poletten är nere, nästa spår blir på fredag. Om dagens spår inte var en tillfällighet så känns det betydligt bättre nu om jag säger så 🙂

Smilla och Täppas fick ett varsitt lydnadspass när Studsa och jag kom tillbaka från skogen! Båda två var jätteheta och duktiga idag. Så härligt med duktiga hundar i vårsolen