Vilken vecka!

Det har vart en vecka med mycket oro, förväntan och väntan.

Studsa vart lite hängig förra söndagen, trött, drack lite mer och kissade således mera. Ingen feber och åt som vanligt så jag avvaktade, måndagen var likadan förutom att hon kräktes på kvällen – på tisdagen kräktes hon igen och jag for till veterinären. Allt såg bra ut, man oroade sig mest för livmodern eller eklampsi (även om det har en snabbare utgång). Hem igen. Studsa mådde illa och ville inte riktigt äta fortsatt men åt tillräckligt och vart piggare för varje dag. Vi vet inte vad som gjorde det men en svacka efter en valpning kan ju alla tikar få så vi får anta att så var fallet. ”Flängis” har mått toppen hela tiden :)

I samma veva skulle Älta ha rest från kust till kust, dvs hemifrån till norska västkusten, för parning – tanken var att jag skulle kört i onsdags. Men med en dålig Studsa fick jag ge upp den tanken, vågar inte åka så långt och lämna henne hemma med min pappa även om han är mån om henne med så vill jag vara inom körbart avstånd.  Så det blir inga valpar i vår efter Älta tyvärr – detta är en baksida av att föda upp valpar, man vet aldrig hur ens planer faller ut och jag har vart riktigt ledsen över det faktum att det inte blev mer en än valp efter Studsa och till råge på allt då inga valpar efter Älta (denna gång ska jag väl tillägga). Vi får pyssla med annat i vår! Ni som hört av er angående valp – är ni intresserade av att vänta på Se Upp valpar så får ni gärna höra av er igen. Annars önskar jag er all lycka till i sökandet av er nya kamrat!

Det har vart en skitvecka på många sätt – med hängig Studsa, inställd parning med Älta (och inställd parning på närmare håll också av andra orsaker), bilen som inte gick igenom besiktningen och behövde lagas, avloppet som frös i alla minusgrader m.m men det är väl så – allt sker samtidigt så det vänder sen – mer om det i nästa inlägg ;)