Stadga stadga stadga

Är allt vi tränar just nu. Men det verkar ge resultat, igår så satt Älta kvar där jag bara sagt ett sitt och inget mer – till slut gav hon ifrån sig ett vrål ”haaaallååå har du glömt mig”. Måste tänka mig för även i vardagen nu, ska jag kräva stadga och vänta på frikommando får jag inte slarva med dylika begrepp till vardags ;)  Just nu är det sitt vi jobbar med, föga förvånande, fröken ska ha alla tassar och sin rumpa i marken och sitta tills jag säger ”vars” som är frikommandot. Vi går igenom en del spektra av försök till att krypa ur skinnet av otålighet både hos mig och hos älta men som sagt det tar sig. Fotgåendet har vi börjat jobba med och består än så länge enbart av följsamhet och kontakt. Bibehålla det enorma fokus och engagemang hon har i kontakten som jag inte riktigt vet hur hon fått :P

Studsa närmar sig höglöp och är kokkobäng så hon får faktiskt bara vara just nu. Jobbar visserligen finfint med mig när jag ber henne men är mycket mer miljökänslig när hon löper. Allt som händer runt omkring måste undersökas eftersom att det kan antingen vara en potentiell hane eller ett hot till framtida barn *tröttsamt*

Täppas håller inte riktigt kroppsligt för att träna något alls just nu. Så han får lulla, äta lite äpplen, ben och bara tryna <3