Snabba puckar är mattes grej

Fredagsmys i soffan med hundarna ledde till en hittad knöl i Smillas juver. Panik. Ångest och hela faddiruttan. Veterinären öppnar 10 på lördagar och gissa vem som hängde på låset ;)

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på hur fantastisk Smilla är och att våra dagar/månader/år är räknade. Knölen i juvret hade flyttat sig och var nu mellan juverkanalerna – bra eller dåligt? Det kunde hon inte svara på. Vi beslutade att ta ett cellprov från knöl i magen och knöl på benet. När veterinären sticker in en 10cm lång nål genom mage och in i knöl står bara Smillan helt still, långsamt viftandes på svansen och pussandes på sin matte <3 Samma sak med provet i benet, helt stilla viftandes och nöjd och glad som bara hon kan vara. Nu får vi vänta drygt en vecka på svar. Men på provglaset kunde vi se att ”materialet” från magknölen var genomskinligt och det är tydligen bra – då kan det vara ”bara” en fettknöl. Däremot såg det värre ut för knölen på benet, tyvärr så går det inte att operera där så är den elakartad så får hon leva med den (och då en ev. spridning) tills kroppen säger tack och hej då. Hemsk tanke men det är ju det ansvar och den verklighet vi hundägare står inför. De lever inte i 70 år vid vår sida :(  Smillan är snart inne på sitt 13 år och det är vajert så, mer än vad man får ”räkna med” när man har en hund av större storlek.

Igår fick hon åka hem till mina föräldrar för lite omvårdnad och bli bortskämd ;) Idag sammanstrålar vi alla hos mina morföräldrar för årets första ”julfirande”.

Pudel 1 och pudel 2 mår prima :)