Skadad

Ja matte alltså… Jag har idag efter att ha ramlat två gånger i spåret både uppskrapat knä, skuren lilltå och halvt om halvt stukad handled. Det jag lyckades med innan jag ens kom ut i skogen var kanske lite mindre smidigt det med. Jag skar upp min mage på husknuten – det kräver väldigt mycket förklarande och en hel del illustrationer så jag lämnar det här genom att erkänna att jag kanske inte är den smidigaste personen som gått i ett par tofflor.

Det var just det jag gjorde idag – hade tofflor på mig, i skogen under ett spårtillfälle. Inte speciellt intelligent och inget jag rekommenderar.

Sedan kan man ju undra hur många gånger man ska behöva säga till sig själv både högt och tyst att man ska lita på sin hund. Jag var övertygad att Studsa var fel ute, fick faktiskt med mig Linnéa som även hon anade oråd, men jag beslöt mig för att följa min hund och ja hon måste ha gått rätt för då och då kände vi igen oss och framförallt så kom vi fram till slutet! Spåret var ca 4-500m långt och fick som sagt ligga dryga 1 h,bloduppehåll både på raksträckor och vinkel.

Six fick också ett spår där han återigen visade att han har talang för spårning!

Efter lite fika åkte jag och linnéa in mot ”stan” igen. Hemma vid drygt 22 och har under en timmes tid borstat igenom studsas ytterst oborstade och toviga ben. Det rekommenderas inte heller att fuska med föningen och sedan lägga spår i tuffpudelterräng kan jag lova.

Nu ska vi sova oss i form!