Sinnesstämning vs. självkontroll

Studsans och min lydnadskurs är slut. Vi hade ett underbart pass igår och även om jag tror mig veta problematik och vart skon klämmer för att det liksom inte lossnar (oftast beror det på mig själv) så fick jag några aha upplevelser i feedback från instruktör och kurskamrater.

1. man måste träna för att kunna kräva. Gemensamt tema för oss alla igår på kursen tror jag, “vaddå detta har vi ju gjort förr – det ska ju sitta” “har du tränat det nyligen?`” “svar nej”. Okej uppfräschning och underhåll av moment kanske inte är att förkasta… I Studsans fall gällde det ligg – som hon plötsligt verkar ha glömt helt. Har jag tränat det i “tävlingsutförande” det senaste 6 mån? Svar nej. Tyckte jag att hon skulle ha det perfekt ändå? Svar ja. Skäms på matte.

2. Studsa är störningssäker, duktig på att använda störningarna som belöningar/triggningar till att istället jobba med mig. En väldigt trevlig egenskap som jag inte vet om jag är skyldig till att ha skapat eller ej. Hur som helst så är den där. Vet hon bara vad hon ska göra gör hon det oavsett andra hundar, hästbajs (vi tränar på ridvolt), katter som korsar planen m.m. Toppen toppen och det känns enormt skönt faktiskt att inte behöva oroa sig för störningar på det sättet… givetvis ska de tränas på ändå. Men jag ska befästa det beteendet att hon ska använda dem som en trigger i att vilja jobba ännu mer.

3. Studsa är en studsboll, har fötterna mer i luften än på marken – samtidigt är hon snabb och initiativtagande och väldigt “matte vi gör ngt nuuuu”. Svårt att vara still, fast inga problem att koppla av när det inte är vår tur/vid paus vilket jag faktiskt verkligen fått utvärdera under kursens gång. I vårt fotgående har vi tagit upp baklängesfotet igen, det finns en överhängande risk att studsa tror att fot är 1-2-3-studs-1-2-3-studs-1-2-3-studs. Det går så fort och hon lättar så ofta att jag ibland klickar vid studs och befäster fel beteende. Hon har som en liten propeller i skallen som hela tiden drar henne uppåt himlen ;)  Från och med igår är det 100% fokusering från mattes sida på alla tassar i marken annars utebliven belöning.

4. Vi, eller ja Studsa, leker väldigt fint. Är initiativtagande i lek och håller leken på en (kors i taket) vettig nivå. Heller inget jag tänkt på – men som instruktör så fint påminde mig om. Bryr sig inte om vad hon leker med och tar glatt det som presenteras som belöning/leksak. Igår hade jag glömt leksak så jag fick dra av mig en strumpa och knyta en knut, vid en övning med hoppet körde vi “budföring” över hinder och med en leksak kort fick en bajspåse agera som leksak nr 2. Vilket damen köper och bjuder in till sitt vanliga “matte jag trycker leksaken mot dig så kan vi leeeka lite”. Visst en och annan repa över planen med en leksak kan hon ta – men med den stora skillnaden (mot Täppas) så vill hon ha med mig i leken och springer oftast fram och trycker ifrån på mig *tummen upp*

5. Som ett led av Studsas studsighet blir det ibland lite “skuttande” och flamsande, exempelvis mellan moment, men också när hon inte är hundra på vad jag vill att hon ska göra. Att hitta rätt sinnesstämning verkar vara viktigt för damen. Heller inget jag reflekterat över tidigare – man går väl ut och tränar det som tränats skall… Men om Studsa inte är med på vad vi ska göra löser hon det med lek. Som att vi skulle sitt-stannakvar framför hopphindret “varför” sa Studsa och for upp med rumpan efter en millesekund “vi ska ju göööra ngt nu”. 2-3 sekvenser med omvänt lockande i sittet och hon växlade direkt om från rörelse till fokus på att sitta. Sen var problemet ur världen. Rätt sinnesstämning enormt viktigt! Här har jag en stor del i det hela. Jag måste bli tydlig, verkligen veta själv vad jag ska träna och hur jag ska presentera det för Studsa. Hitta metoder för att vi ska hamna i rätt sinnesstämning vid olika moment. Full fart funkar inte alltid och det är lite grann det hon väljer att köra med ;)  Glädjande så…

6…. är Studsa enormt snabbtänkt och lättlärd. 2-4 repetitioner och sen förstår hon mer och mer vad hon ska göra… givetvis inga färdiga moment efter 3 repetitioner, men sekvenser/delar kopplar hon snabbt. Matte måste dock tänka på det där med belöningstekniken och belöningsplaceringen för som sagt lär man rätt lätt lär man fel lika lätt…

7. Tillsammans med sinnesstämningen har vi något som vi verkligen behöver träna på – och det är självkontroll. Studsa behöver lära sig att kontrollera sig själv. Gud så lätt det låter, not. Fast jag tror mycket att det kommer landa med hjälp av sinnesstämningsträningen och lite mer stadgeträning. Den där underbara kvickheten ska liksom kanaliseras till att använda den när hon behöver och inte hela tiden.  Exempelvis sitt-stannakvar, lugn säker stabil hund, “hit” – taaa i all den där energin på engång och kom med en faslig fart. Summa sumarum Studsa behöver lära sig att man kan ha ett lugnare tempo i vissa lägen och att man måste kunna kontrollera sig själv. Man kanske skulle kunna kalla Studsa för självupptagen, för hon bryr sig inte om andra runtikring och har inga utåtagerande reaktioner vid exempelvis en hund/katt men är såå upptagen med att vara Studsa att det ibland blir för mycket. Jag har ju dock inga problem att bryta henne, be henne göra något eller så – så hon sluter sig ju inte på något sätt. Men är liksom bara så glad i att vara Studsa och att livet är lekande lätt och roooligt. Lite mer självkontroll kan nog vara bra ;)  Kanske kommer det med åldern också, vi får väl se.

Jag har länge vart ångestfylld över att vi liksom inte har kommit någon vart med lydnaden. Vi står och stampar och jag har inte hittat vidare. Så skönt att få någon som säger att bara Studsa slutar sikta mot himlen så kommer momenten trilla ner i samma takt som hennes tassar – för hon kan, hon lär sig snabbt och gör det såå fint när hon är på marken :D 

En annan sak som slår mig är att hon faktiskt så gärna gärna är hos mig, vill göra något och ber mig att aktivera henne. Enormt trivsamt tillskillnad från hundar som istället går och aktiverar sig själva. Det kräver ibland mer av mig, men det är det värt!

Nu vet vi vad vi ska träna på och som någon sa igår på kursen “med tung mage kanske hon inte orkar skutta runt så mycket” ;)  Vi fokuserar på sinnesstämning under kommande tid med förhoppningvis måsbarn i magen (tääänk så bra de kommer kunna flyga med Studsa och Måsen som föräldrar) och under valptiden blir det paus för att sen komma tillbaka i höst.