Närkontakt

Vi har vart ute i 1,5h och jag var fast besluten om att vi skulle gå en viss runda även om den fortfarande bestod av snö. Vilket den såklart gjorde, det är kanske 10-20 cm kvar på stora partier i skogen, på andra 3-4 cm och på de bästa är det barr och barmark :)

Vi passerar en stor hästhage på väg ut mot den stora skogen, i hagen stod ett rådjur – jag hann se det innan hundarna tror jag. Eller det vet jag för trots att vi gick ca 8m ifrån djuret så reagerade ingen av hundarna…. De var fullt upptagna med att äta färskt rådjursbajs. Vi knatade förbi och rådjuret stod kvar, när vi passerat vände jag mig om och då böjde sig rådjuret ner för att fortsätta äta på grästuvan. Hundarna var fortfarande helt omedvetna om djurets existens…

Sedan knatade vi vidare, sprang oss trötta, rullade oss rena i snön och fyllde på magen med olika sorters av snacks. Sista sträckan innan vi kommer hem åkte kopplena på då vi passerar skolan. Från ingenstans dyker det upp 3 permobiler (heter det så) med 3 unga individer och deras personliga assistenter. Tror aldrig att vi mött sådana konstiga transportmedel förut och jag tänkte att detta skulle bli lite knepigt med hundar och folk osv. Men de frågade snällt om de fick hälsa och innan jag hann säga nej så satt täppas i knät på den ena och Smilla låg på någons fötter och rullade… Studsa var lite mer skeptisk men är ju inte den som inte hänger på de andra i glädjeruset, hon hittade även hon en hand som var sysslolös. Det var väldigt fascinerande med Studsas snoddar och att Täppas och Studs var av samma sort gick bara inte att förstå :)  Vi blev kvar och klappade på i kanske en kvart innan vi fick gå vidare. Enormt trötta och nöjda ligger nu hundarna utslagna i lägenheten. Det kan inte bli bättre ur en mattes synvinkel!