Morgonträning

Vet inte vad det är med mig, men uppe med tuppen flera dagar i rad har jag vart. Idag utnyttjade jag tiden till max! Lite besviken på att jag missar den gemensamma träningen på BK ikväll för att hundarna är hos pappa över dagen, därför åkte jag upp redan vid 8 imorse för ett lydnadspass. Solen sken och det var sådär härligt som det bara kan vara en morgon i augusti (för att sommarvärmen äntligen är på väg bort).

Smillan är fortfarande lite underlig i kroppen, pappa håller koll idag och blir det inte bättre får vi ta ett besök hos vetten. Är löjligt rädd för fästingssjukdomarna. Men hoppas på åldersstelhet som kommit i samband med det dåliga vädret. Smillan fick vila i bilen.

Täppas hade jag siktet att bara gå ner på plan, köra ett extremförkortat lydnadsklass 2 program och sen avsluta med balanshindrena. Vi kom vi gick vi segrade. Han var så pepp! Då blir jag pepp! Rutan var en klockren 10, dunderfart ut och snabbt ställande. Allt gjordes med superspeed och det var länge sedan jag kände den där ”nä nu jäklar ta vi och sopar banan killen” känslan. Så himla härlig attityd – jag blir alldeles kollrig. Apporteringen kunde han ju förståss inte låta bli att dra ett frivarv med. Men efter en liten harkling från min sida och ett nytt försök så blev även det bra. Lite slarv vid ingången, han vill gärna slå upp apporten i handflatan på mig… Vi avslutade med A + balansbommen och tassarna var i både på upp och nedfarterna! Dutti pudel!

Innan Täppas blev eskorterad till bilen la jag ut en vittringsapportering till Smillan, jag tänkte att hon endå skulle få göra någonting.

Men Smillan fick vänta och vid bilen bytte jag ett svart krull mot ett annat.

Studsa hade jag en plan för. Fot, fot och fot. Därimellan inlämningar av metall och träapporten. Samt lite platsliggning. Det slog mig vad lite jag egentligen tränat henne i. Vet inte varför hon är ju helt underbar att träna och dessutom lättlärd och så villig att lära. Fotet provade jag helt sonika bara genom att promenera på planen. Ett försök till att få den där snygga positionen även nere på plan. Det fungerade väl sådär, en aningens svårt för mig att föra mig på rätt sätt och vips så hade vi luft mellan oss igen. Gaah vet inte hur jag ska göra. Börja om från början? Apporteringen gick bättre, hon har ju inga problem att ta upp saker – utan tugg och utan flams. Men sen kommer spottningen när hon har 1m kvar till mig. Detta har vi tränat inomhus nu ett bra tag. Idag funkade det utomhus också! Apporten ska vara i mattes hand och ingen annanstans. De gånger hon släppte innan hon var hos mig, kom hon på sig själv sprang och hämtade på nytt och la i min hand. Härligt att det går framåt.

På väg till bilen för byte av hund får Studsa frikommando och det tog inte mer än 30 sekunder så hade hon lokaliserat vittringspinnarna. Shiiit hinner jag tänka och inser att jag måste göra om det till Smill. To late för reaktion och innan jag hinner kalla på Studs så sitter hon framför mig med en pinne i munnen. Och ingen pinne som helst utan rätt pinne! Hon är sakfixerad, och tar gärna enbart pinnar och kottar m.m som hon redan burit på eller som Smill eller Täpp har släppt. Ofta plockar hon upp samma kotte dagen efter också (har testat med att märka kottarna). Helt klart så kommer nog vittringen aldrig att bli ett större problem! Duktig liten pudel.

Jag gick och samlade ihop de andra pinnarna direkt och sen tog jag Smillan med mig på en kortare promenad. Hon fick plocka upp lite nycklar på vägen tillbaka till bilen så hon var lite nöjd i alla fall.