Man blir som man umgås?

Har legat en stund på golvet och vridit mig av skratt.

Skulle släppa ut hundarna för kvällskiss, vi går ut genom “balkongdörren”, medan jag står och försöker få ner pyjamasbyxorna i stövlarna ser jag hur det liksom blivit märken på fönsterrutan. Ni vet – sådana där nosavtryck som bla brukar synas på hundbilar ;)

Det mystiska är dock att avtrycken är högre upp… Tänker lite på detta när vi går ut till skogsdungen och kissar men kan inte förstå hur hundarna har lyckats. Går in på uteplatsen, hundarna brukar leka lite innan vi går in. Det är kallt. Jag går in. Ser inte pudlarna (i vanlig ordning) och vad gör jag då? Jo trycker huvudet/näsan/händerna (för att skymma ljuset) mot fönstret. Lokaliserar pudlarna och släpper in dem.

Well – det är ju tur att det är jag som putsar fönster här hemma ;)