Liten blir stor
Efter att ha umgåtts med Manta under fleeera underbara dagar har jag insett några saker om den fröken. Hon är väldigt lik pappa Täppas i sättet, lika pussvänlig, lika glad och har lika lätt att umgås med nya hundar och människor. Så tydlig i sitt kroppspråk och läser signaler enormt bra.
Hon testade mig vid inkallningsövningar och ville veta hur gärna jag ville att hon skulle komma in ;) Lite rejs och *peka finger* springande innan hon upptäckte att man fick godis. Men i övrigt så himla lätt att ha hemma! Lite högre aktivitetsnivå än mina inne – meeen då är hon unghund och inte van vid katt. Så man sov djupt sen vaknade hon sen lekte hon med katten (Spira) sedan sov hon. Ute har hon sådan energi så jag vet inte vad – mina hundar mäter sig inte med varken hastigheten i benen eller sysselsättning utomhus. Blir farligt i agilityn och hon kommer ta sig snabbt runt i sökskogen :D Så fort man stannar och står still lägger sig Manta vid sidan och kopplar av, på utställningen sov hon med lätthet vart man än var, hemma på tomten och i huset var det samma sak. Hon har verkligen en av och en påknapp.
Nu har vi ställt ut 4 utställningar, med 1a pris/HP från juniorklass och 3 excellent & CK från unghundsklass (en bt-4 placering). Jag har länge tvivlat på Mantas karriär i utställningsringarna, hon har vart lång och smal och har några detaljer som skulle kunna vara bättre. Sedan bor Annika och gänget tyvärr en bit bort som gör att jag inte träffar dem så ofta jag skulle önska – därför har det vart svårt att veta både päls och kroppsmässigt hur hon ser/såg ut. Nu var det några månader sedan sist och jisses vad Manta utvecklats både i kropp och knopp. Hon har verkligen landat nu – den där känslan av att hon är låång är borta och kroppen ser harmoniserad ut, givetvis finns det detaljer på kroppen man skulle önska annorlunda/mer/mindre – men så är det ju på alla, ingen hund är perfekt. Det är ju det som är charmen med avel också, att jobba framåt med varje generation! Helheten finns på Manta och hon är bra i kroppen runt om :D
Knoppmässigt har hon mognat och man glömmer faktiskt bort hur pass ung hon faktiskt är, sköter sig som en vuxen världsvan tös :) (minus de där brillianta stunderna när hon drar en repa). De som känner Täppas vet att det inte finns en gnutta ondhet i den hunden, han är lite sådär dum-snäll och skulle han vara människa skulle han utnyttjas livet igenom. Han älskar alla och vill vara alla tillags, alltid svansen och humöret på topp. Lånas ut till osäkra hundar som en trygg pålitlig vän som inte bryr sig om något ute i den stora ”läskiga” världen. Lättsam och kan vara med överallt, jobbar när han får ett ”uppdrag” och vilar när man ska vila. En riktig liten allroundhund som har borrat sig in i många hjärtan. Manta är precis likadan och jag ser såå fram emot att ha valpar och barnbarn till Täppas här hemma i framtiden.
Jag är så nöjd och oerhört glad att jag fick möjligheten att ha ett finger med i spelet i Manta och hennes framtid. Annika är världens bästa matte och ska ha en stor eloge som sköter Manta på bästa sätt! Nu är utställningskarriären över, den var kort och intensiv, pälsen rakas av i veckan som kommer och sommaren ska fyllas med skogs och appellplansaktiviteter.
