Lite av varje

Nationaldagen har vi spenderat hemma hundarna och jag, vi har städat lite i förråden och ja jag skriver vi – för Älta, Studsa och Täppas har i alla högsta grad vart delaktiga med att plocka upp saker ur kartonger och sprida ut dem på gräsmattan, eller som i Täppas fall mest bara stå ivägen hela tiden. Rocky nöjer sig med att sno en sak och sen ligger han nöjd på avstånd och betraktar de övriga tossarna.

Eftersom att det är Studsas födelsedag också så fick hon ett spår dagen till ära, med 3 olika föremål på en sträcka av kanske 500m. Första föremålet tuffade hon förbi och vände efter ca 10 m och kom på att hon kanske skulle stannat där… Sen gick hastigheten faktiskt ner en aningen så de övriga två + slutapporten tog hon utan problem. Rocky och Älta fick ett varsitt kort kort lydnadspass på gräsmattan, fokus på samma saker – belöningsplacering från mig och raka sättanden från olika håll och kanter, hastigheter och kommandon. Täppas nöjd och glad över att få loda runt på tomten han bara :)

I övrigt har jag huvudet fullt med tankar kring hundvärlden och dess människor, kanske främst de som man tror vill åt samma håll som en själv. Som även de är uppfödare, tänk att det för vissa är svårt att glädjas med andra. Jag tror ibland att jag är för känslig för denna värld, jag har ett alldeles för bra minne när det gäller att komma ihåg negativa saker och tar åt mig alldeles för mycket vilket leder till att jag blir sårad och på något sätt väljer jag att hålla fast vid just de känslorna. Vilket inte alltid är så bra för ens egna välmående. Man skulle likt en självsäker hund bara ta och ruska av sig det obehagliga och gå vidare i livet ;)

Världen går inte under, så är det! Man får försöka hitta sina pyshål. Och samtidigt inte bli alldeles för bitter på köpet.