Jag – hjärta – statistik

Jag är den första som skriver under att jag är oerhört intresserad av statistik när det kommer till hunduppfödning och hundar. Har nog alltid vart begeistrad i det men att det tagit sig andra uttryck när jag var yngre (som att exempelvis hålla kolla på hela släktes katters familjekonstellationer, inte statistik direkt med väl ett ”stamtavlenörderi”). Jag älskar att grotta ner mig i siffror och hälsostatistiker, färger, registreringssiffror m.m.

Det innebär att jag gärna för lite noteringar på hälsostatistik inte bara på mina egna linjer utan även de mellanpudellinjer jag är intresserade av att avända. Ögon, patella och kanske främst höfter. Dessa bokstäver som betyder så mycket men ändå så lite på något sätt. En del i pusselbiten avel, hälsa och sund hund. Idag röntgas ca 5-10% av alla mellanpudlar som föds per år, av de procenten är 1/3 behäftade med C-E (de flesta av den tredjedelen har graden C). Jag tror, precis som många andra, att en mellanpudel med en lindrig dysplasi lever alldeles utmärkt upp till äldre ålder, det är inte där problematiken ligger utan i att hundar med D och E förmodligen kommer drabbas på ett eller annat sätt, när och hur är omöjligt att säga för det beror på arv och miljö (mat, motion, övrig aktivitet och benägenhet att utveckla artros).

Det räcker inte med att de individer som ska gå i avel röntgas för att det ska synas hur statistiken ser ut (fast någonstans behöver man börja…) det jag främst saknar är att den vanliga hundägaren röntgar, så att individerna som går i avel har en mer kartlagd familjebild när det kommer till hälsa. Jag anser inte att hundar med C-höfter ska uteslutas ur avel, de bör användas mot en individ vars familj är kartlagd och där man kan se att det överhängande är fria höfter. Det gäller ju egentligen inte bara höfterna, utan även ögon och patellor.  ”Ska vi testa för allt som testas kan och leta sjukdomar?”, är ett sätt att se på det – ett annat sätt är att tänka att man tar reda på hur läget ser ut i sina linjer, i kombination med en annan linje. Det är levande varelser, de blir sjuka – det kommer dyka upp saker när man minst anar det. Inte ens statistik hjälper en där ;). Hur man hanterar det är det avgörande för ens avel, för valpköpare och för rasen i helhet.  Det innebär inte att man per automatik ska sätta stopp för sin linje om det dyker upp något, då har vi ju på sikt ingen ras kvar. Men genom kartläggning med hjälp av en god relation med valpköpare, uppfödarkollegor och inte minst användandet av de tester/undersökningar som finns, kan man jobba sig vidare med vetskap om vad som finns (hos syskon, föräldrar, kusin osv). Så egentligen för att svara på frågan jag ställde ovan – Ja, jag öppnar hellre ögonen för fel än blundar för dem.

Att kunna följa generationers exteriör och mentalitet är ju om något en uppfödares uppgift och förhoppningsvis intresse och mål. Den exteriöra sidan ser man ju dels på utställning, att läsa kritiker och följa både tikars och hanars avkommor i ringarna (se likheter, skillnader och analysera därefter), men också givetvis genom att själv se och ta på hundar, kanske mest det. Att lära känna sina egna linjer, klippa, ta, se i rörelse i olika miljöer säger mycket om hundens exteriör och uppbyggnad.

Om man tycker utställning är en bedömningssport och att det trots allt är tycke och smak utefter standardens ramar så är det egentligen ingenting mot vad mentalitet är. När det gäller mentalitet finns det dessutom ingen jättestor ram i vår standard som talar om att ”såhär ska en pudel bete sig”. Det är en sällskapshund och med att vara sällskapshund kan man tänka att det följer med vissa egenskaper som är lämpliga för att klara av alla de händelser en sällskapshund kan utsättas för. Men. Här finns det tolkningsramar hos varje uppfödare, hos varje hundägare och hos den stora massan. En social hund för mig är exempelvis en hund som aktivt själv söker kontakt med främlingar men för någon annan kan en social hund vara en hund som accepterar hantering men själv aldrig skulle söka kontakt. Två helt skilda saker men vi pratar om samma ord; att vara social. Att först och främst själv kunna beskriva sina hundars temperament och inte bara med stora ord som vi alla kan värdera på olika sätt, utan målande med situationsbeskrivningar som gör att den du pratar med förstår vad just du menar med just det ordet. Lära sig att läsa hund, prata hund och se på andras hundar när de ”beter sig”.

Vi har Mentalbeskrivningar i form av MH och BPH att tillgå, det visar definitivt inte hela sanningen eller hela hundens spektra av egenskaper men det är värdefullt i avelsvärdet av hunden och dess föräldrar/syskon. Med de verktygen kan man följa beteenden i generationer och därmed få statistik på mentaliteten också. För vad man vill och önskar med en kombination behöver ju, tyvärr ;), inte alltid bli facit – kan man med de hjälpmedel som finns få indikationer om familjers sätt att hantera momenten de ställs inför på en mentalbeskrivning är det ju toppen!

”man kan inte bara avla på siffror” och det vågar jag påstå att ingen seriös uppfödare gör. Det är som sagt en sak att se siffror och en annan att ta hänsyn till dem, ja jag använder röntgade hundar i min avel, ja det gör att jag blir begränsad i mitt avelsarbete men fortfarande finns det så pass många som röntgar sina hundar (både i sverige och övriga norden/europa) att det inte är det som begränsar.

Men jag väljer att öppna ögonen istället för att blunda, både gällande hälsa, mentalitet och exteriör. Det kan låta pretentiöst och som att man sitter på en hög häst men jag tror vi alla som föder upp vill åt samma håll. Klart vi vill ha friska, sunda och trevliga hundar – annat vore ju rent av korkat. Vägen mot våra mål må se annorlunda ut och det måste de få göra, även det är en form av ett naturligt (om än valt) urval. Är man bara sann mot sig själv, sina valpköpare och sina uppfödarkollegor så varför skulle inte vägen få se olika ut. Det som tröttar ut mig i hundvärlden är att en del väljer att sätta sig på den höga hästen, blunda för de ”fel” som dyker upp och skyller ifrån sig när saker flyter upp till ytan. Varför finns det inte ett öppet klimat där vi alla accepterar det faktum att shit happens, en kombination gav sjuka valpar/mentalt instabila/med exteriöra brister ja, då tar vi hänsyn till det i vidare avel. Varför ska det spekuleras i vems fel det är – hanhunden, tiken, valpköparen osv. Nej. Det är inte någons fel, det går inte att se allt i svart och vitt – gråskalan däremellan är alldeles för stor för det.

Statistik ska ses i sitt sammanhang och det är bara en pusselbit i det som kallas avel, men ack en så rolig och underhållande sådan!

Hittills har det fötts 21 pudlar med kennelnamnet Se Upp

-15 st är HD röntgade = 71,4 % (varav 8 med A, 5 med B och 2 med C)

– 6 st är ED röntgade = 28,6 % (alla 0/0)

– 6 st är patella undersökta = 28,6% (alla 0/0)

– 6 st ögonlysta = 28,6% (5 ua, 1 med diagnos)

– 15 st har genomfört MH eller BPH = 71,4 %

– 17 st är svarta = 80,9%

– 4 st vart grå (blå) = 19,1%

– 21 st vart mellanpudlar på pappret = 100%

– 1 st vart dvärg i verkligheten = 4,7%

21 st är högt älskade familje- och sällskapshundar = 100%!