Hejdå 2025

Hösten kom. Hösten gick. Precis som den alltid gör, fast varje gång känns det som att den gör det lite snabbare än man är beredd på. Löven föll och kvällarna blev längre – och mitt i allt hann vi med både vardag och små mirakel.

Under sommaren hann en valpkull födas, ta sina första stapplande steg, bli sociala personligheter med självförtroende och enorm upptäckarlust – och sedan flytta vidare till nya, väldigt noga utvalda och perfekta hem. Det är alltid lika fint och lika vemodigt. Tystnaden som följer efter en leveransdag är speciell. På ett sätt skönt. På ett annat sätt alldeles för lugn. Men bilder och rapporter från de nya hemmen värmer hjärtat och påminner om varför jag gör det här.

Tikarna flyttade… och kvar vart Hedlund.

Hedlund blev åt något olämpligt ute vid 9v ålder och hela han slogs ut, vi hade en väldigt väldigt tuff vecka där han fick ligga inne på olika djursjukhus i omgångar. Väl hemma och ”pigg” tog det tid för honom att återhämta sig men ungefär i samma veva som jag bara fick inse att han får vara kvar och landa i detta blev han bra… *hmpf* Sedan dess har han gjort sitt yttersta för att leva upp till epitetet “en av de värsta valpar jag haft”. Med eftertryck. Med envishet. Med en kreativitet som hade kunnat användas till något mycket mer samhällsnyttigt. Han hittar på hyss som får en att både skratta och sucka, och varje dag med honom är ett litet äventyr. Samtidigt är han naturligtvis också charmig, klok, fantastiskt följsam och älskar att bära – fullständigt övertygad om att världen kretsar kring just honom.

Och så plötsligt är det redan 2026.

Tiden fortsätter att springa, oavsett om man försöker bromsa den eller inte. Jag vet att flera av er har hört av er via mail angående framtida valpkullar, och det är både roligt och hedrande. Intresset värmer mer än ni anar. Jag har vart urusel på att svara och känner jag mig själv kommer ni få vänta lite till. Ber om ursäkt och har fullförståelse för att ni vill ha svar.. det kommer.

Så vi tar det som det kommer. Med öppna ögon, lite humor, en gnutta allvar och med respekt för att allt ska bli rätt, inte bara bli av. Och under tiden försöker jag överleva Hedlunds upptåg.

Fortsättning följer. Som alltid.

P.S Under sensommar och hösten har också flera av er valpköpare varit ute och tävlat med era hundar. Det har varit fantastiskt roligt att få följa er resa, ta del av resultat, träning och vardag. Jag är oerhört stolt över allt ni och hundarna presterar – oavsett om det sker på tävlingsplanen, träningsplanen eller hemma på de dagliga promenaderna. Det är engagemanget, relationen och arbetet i vardagen som betyder allra mest.