Halvvägs

Äntligen ser Annika lite tecken på dräktighet hos Manta – jag har väl frågat henne varannan dag sedan parning om hur hon verkar och oftast har svaret vart ”precis som vanligt”. Nu är det rätt många dagar sedan jag frågade, mest för att jag inte vill tjata sönder stackars Annika ;)

Igår hade Manta vart lite segare på agilityn och hon är lugnare inomhus. Tydliga tecken på en tröttare Manta – yaaay! Det är ju så att man gärna ser illamående och kinkighet med maten i vecka 2-3 men det är ju givetvis bara toppen om det uteblir. Då har tiken mer energi och kraft till att göda de små :D   Så nu blickar vi framåt och jag tror att de här sista veckorna kommer gå undan med en faslig fart *glädjeskutt*

Snart har jag en tjockisManta här hos mig igen ;)