Feelgood i kaos

Alla har väl dåliga dagar på jobbet ibland. Nu har måndag och tisdag passerat i denna vecka och det har, av olika anledningar, vart långa arbetspass vilket innebär att jag fysiskt blir väldigt trött (häromdagen hade jag på 8h trampat upp över 30 000 steg på min stegräknare) men just nu har det även vart psykiskt rätt jobbigt med mycket oro och tänkande. Idag har jag jobbat 12h, man är inte riktigt sig själv när man kommer hem så är det bara. Nu är det ju tack o lov inte såhär jämt, men idag vill jag bara krypa ner i en moss någonstans och gå i ide.  Jag är så oerhört tacksam för att mina föräldrar/pappa kan hjälpa mig med hundarna, idag har Studsa, Rocky och Täppas vart med honom hela dagen och kommer få sova där i natt. Älta har vart med mig på jobbet och hänger i personalköket (läs står på köksbordet), leker med kompisar och ser till att vi blir glatt mottagna så fort vi går in genom dörren (ofta).

Så när jag börjar jobba 6.30 och klockan närmar sig 18 och man ska börja ta sig hemåt. Man tar i ytterdörren, börja höra dunsarna. Duns. Duns.Duns. Man går vidare till nästa rum och öppnar dörren. Total galenhet. En Älta som studsar och hoppar, såå glad och lycklig (vi kan alltså ha setts för 5 min sedan det spelar ingen roll). Man är trött och vill bara att hon lugnar ner sig. Man beslutar sig för att ta en promenad innan man åker hem. Vi får sällskap av arbetskamrat och en inackorderad hund. Vi möter 3 hundar varav lite smått kaos uppstår mellan de hundarna och vårt sällskap. Älta söker sig till fotposition och släpper inte min kontakt trots skall och vrål från de andra hundarna. Jag kan göra vändningar på stället och korta förflyttningar och hon tittar inte ens på de andra. Mitt lilla lilla hjärta <3  Trots att jag var så trött att jag knappt orkade starta bilen när jag skulle åka hem 30 min senare så var det feelgoodkänslan med Älta jag nu 3h senare minns. Inte allt det där andra på jobbet som gjort dagen till en lång och slitig dag.

(Se Upp) Meningen med Livet