En första presentation av C-kullen

Det smackas och gnorkas för fullt bredvid mig, Studsa är en sådan underbar mamma åt sina små och förutom att försöka tvätta ihjäl dem i välmening så är läget lugnt i lådan. Så skönt med Studsa för hon blir inte dålig i magen som många tikar blir, det är normalt bajs, ökad matlust, glad och precis sig själv när man fått dra ut henne ur lådan på promenad.

Tyvärr fick vi på förmiddagen ta förväl av den lilla tiken efter att ha försökt mata henne 1 gång i timmen i 1,5-2 dygn. Naturen måste få ha sin gång och jag tror inte på att flaska upp valpar, de behöver sin modersmjölk för att bli stora, starka, friska individer. Hellre ta ett jobbigt farväl nu än ett när hon är 5v, 10v, 1 år eller liknande.

Kvar i lådan finns 3 enormt tjocka och välmående bebisar, alla tre föddes med en vikt på 260gr och vägde igår (de har med all säkerhet ökat sedan dess men vill inte böka runt för mycket med dem)
Hane märkt på svansen, kallas även herr heffaklump, vägde 350 gr och hade alltså på 2 dagar ökat 90gr
Hane omärkt, vägde 276 gr – ökning med 16 gr
Tik vägde 282 – ökning med 22 gr.
Både omärkt hane och tiken har väl lite mer ”normala” ökningar, de första dygnen är man mest glad om det går uppåt och inte ner något gram,  medan herr heffis verkligen tagit i så det knakar om honom :)