Det stavas Skruven och Älta

…eller kaos. En liten inblick i hur en helt vanlig dag kan utspela sig i vårt hem (idag),  ”starring” Älta, Skruven, Studsa och Täppas (Rocky är på äventyr).

Vi vaknar när väckarklockan ringer; jag har då Studsa på huvudkudden, Täppas vid revbenen ungefär och Älta PÅ mig väntandes på att jag ska slå upp ögonen så hon kan hångla med mig. Skruven på golvet där han långsamt slår upp sina ögon och börjar jollra med sina ben/leksaker. När morgonritualen är gjord av Älta, läs när jag tröttnat och rest mig, så rör vi oss direkt till ytterdörren så Skruven får kissa. Han får sällskap av Studsa och Älta, Täppas har ännu inte rört sig i sängen, jag passar på att gå på toa själv och när jag kommer tillbaka till hallen har täppas i vanlig ordning förflyttat sig helt ljudlöst till soffan. Nu är Skruven vaken. Han springer runt mellan husets rum och leker med grejer (både sina och exempelvis mina kläder), jag klär på mig hundkläder och går sedan en promenad.

Jag får gå och hämta Täppas i soffan och dra med honom ut. Han kissar och bajsar innan vi når grindarna och går sedan i protest i sträckt koppel bakom mig under de kommande 40 min. Skruven springer i 8-or mellan mig och övriga hundar, Älta går och väntar på frukost och pendlar mellan att studsa vid min sida och rejsa, Studsa gör det hon ska och plockar i vanlig ordning sedan upp en kotte som hon går och trycker i knävecket under hela promenaden. Väl hemma – frukost. De vuxna hundarna vet att jag ska jobba så de går och lägger sig på sina platser (sängen och soffan). Skruven roar sig med att hoppa och bita mig i rumpan, slita i mina byxben, försöka nå min tröja och/eller söker efter grejer han kan sno/leka med. Jag får på mig rätt kläder och försöker skaka loss Skruven medan jag går runt och plockar i ordning mig själv.

Kastar snabbt ett öga i vardagsrummet och gör en ”samla upp föremål som kan vara farliga” rajd som hamnar i bokhyllan. Check dit når han inte, bredvid de sakerna står sakerna från kvällen innan. Bra hittade en av skorna jag tänkt ha.

Säger puss och kram matte kommer snart och stänger dörren. Fan. Plånboken. Hej hej matte kommer snart. Stänger dörren, startar bilen. Fan nycklarna. Upprepa. Hundarna är vana och bryr sig inte.

Jag jobbar.

Jag kommer hem. Ett orört hem och 4 glada pudlar möter mig. Ut på tomten med er så hälsar vi ute. Älta tar upp bilens spår och springer ut på landsvägen. Jag skriker. Skruven undrar varför. Älta vänder. Vart tog Täppas vägen? Hittar honom i en buske bakom huset ätandes på bajs. Vart tog Skruven och Älta vägen? lokaliserar den ene och ropar på den andra. Samlar ihop dem och går in. Ger Skruven lunch under stora protester från övriga. Tänker att jag själv ska äta. Skruven och Älta rejsar inne, hittar grejer och tuggar på varandra. Försöker säga åt Älta att låta bli, blir bestämd på Älta och ber henne att låta bli – hon lyssnar – Skruven sätter sig i benet på henne. Börjar om igen. Gör inget annat än upprepar ”äääälta” ”skruVen”. Ställer min mat på sidobordet bredvid soffan. Ser att Skruven rör sig mot ytterdörren, reser mig, hinner inte fram. Han sätter sig vid ytterdörren, jag går mot köket för att hämta papper. Möter en Älta som står och tuggar på min mat. Blir arg på henne och räddar det av maten som finns kvar. Torkar upp med Skruven hängandes i pappret, byxbenen och händerna. Går tillbaka till soffan för att äta. Skruven når tydligen upp på soffbordet nu, han roar sig med att konstant försöka nå det jag lagt upp som han inte får ha. Jag roar mig med att konstant ta ner honom och belöna när han är på golvet. Han lyckas sno något. Jag reser mig för att se vad. Älta snor det av min mat som finns kvar på tallriken. Jag ger upp.

Beordrar Älta att lägga sig i soffan, försöker få Skruven att tugga på ett ben. Han vill hellre tugga på mig. Reser mig för att gå och kissa och har konstanta diskussioner med Skruven om att han inte får hoppa upp och hugga mig i låren/rumpan/benen. Försöker sen sitta vid datorn en stund. Skruven drar ur sladden ur elkontakten och börjar kampa med datasladden. Jag drar ur sladden ur honom och kör på batteri. Gardinerna får sig en omgång av Skruven och Älta försöker nu även få honom att leka med henne genom att bolla runt med en petflaska. Jag inser att jag måste göra något så Skruven får tänka med huvudet, hade tänkt vänta lite med promenaden nämligen. Klicker och godis, vi tränar på sitt, kliva på låda och kontakt. 10-15 min ska ju räcka – han är ju bara en valp. Han fortsätter göra hyss och hämtar nu mina skor. Opedagogisk som jag är får han ha dem för jag orkar inte, jag behöver få iväg lite mail.

Vi tar den där promenaden för att alla ska bli nöjda.

Får på alla koppel, kommer iväg. Alla glada och exalterade, älta hoppar jämfota vid min sida, Studsa går i knävecket och Täppas och Skruven springer framför. Möter grannen och det blir tumult. Hej hej glada hundar. Kaaaaos. Vi hälsar och går sen vidare, in på grusvägen – NEJ inte äta det bajset, NEJ inte de heller, NEJ täppas inte rulla där. Följt av BRA Skruven och djupa suckar kring övriga hundar. Så äntligen.Lösa i skogen. Hopp och lek! Spring av er, bli trötta. Täppas söker bajs, Studsa går i knävecket på mig med en pinne ”se mig, älska mig”, Skruven och Älta far fram som yrväder över stock och sten.

Så!

Väl hemma, övertrött valp får överslag och biter värre än värst. Han får mat och jag inser att nä jag får nog försöka hålla honom i famnen en stund så han somnar. Går på ett kick. Älta börjar kasta runt med petflaskor framför oss. ”Se mig älska mig leeeek med mig”. Jag ger upp.

Men nu, 17.30, sover de alla. Laddar för kvällspasset.

Vill ändå poängtera att även om jag tycker dessa dagar (pass),  suger musten ur mig alldeles för att känslan av kaos blir så överhängande så är ingen av hundarna extrem på något sätt, de måste få utlopp för sin energi när de då legat ensamma i 5-6h utan att rört något (eller gjort ifrån sig inne, dutti bebis), utan bara har sovit. Men ja, de är som två jämngamla valpar och det säger kanske mer om Älta än om Skruven :P  (och är också förklaringen till att Skruven inte är tänkt att stanna, jag har redan en ”valp” här hemma).