Det kan gå fort

 

I fredags var jag och hundarna iväg till grannbyn för att gå och strosa dels på isen (sjön Erken) men också i Ekbacken och på Storholmen, det var strålande sol och underbart vårväder så vi var ute några timmar.

På kvällssidan så tyckte jag studsa var lite stel, hon rörde sig stelt med frambenen och nacken – märkligt tänkte jag för hon brukar inte bli så, kanske hade hon härjat för mycket eller blivit kall, halkat och sträckt sig eller dylikt. Jag tempade men ingen feber så hon fick lite “massage” (av mer mysig sort för ville inte klämma på henne om det var så att något var knas) och på lördagsmorgonen studsade hon som vanligt. Skönt!

Jag vaknade vid 7.30 och gladde mig att Triss höftledsresultat hade kommit under natten, åt frukost medan hundarna fick vara ute på tomten och segade mig riktigt. Lördagsmorgon och allt ;)  När kl närmade sig 10 var jag påklädd och redo för promenad med hundarna, de hade då redan fått sin frukost och allt var som vanligt. Kliver ut och när vi precis kommit ut från tomten ser jag hur det rinner en flytning ur Studsa. Det är aldrig en bra grej… Ringde min vanliga veterinär som tyckte absolut att hon skulle kollas upp men att de tyvärr inte hade någon som kunde göra ett ultraljud på plats så ordern vart “åk vidare”. Sagt och gjort, jag ringde in till Väsby och jag var välkommen… så när kl slog 12 svängde jag in på deras parkering och mycket riktigt var studsas livmoder full av vätska. Direkt in på operation, och eftersom att Väsby inte har nattjour fick jag några timmar senare hämta en mycket groggy och alldeles nyopererad Studsa. Hon hade inga andra symtom som annars är vanliga kring pyo – ingen feber, ingen aptitförlust, ingen ökad törst eller trötthet. Stelheten kvällen innan var väl, så här i efterhand, den första indikationen… Hade inte flytningen kommit så jag såg den vet jag inte vad som skett.

Livmodern var så illa tillygad så hade jag inte kommit in hade det kanske vart för sent dagen efter, fanns ingen frisk vävnad att försöka sy ihop med så hon är omsydd flera gånger. Nu hoppas vi att stygnen håller och att hon piggar på sig snabbt. Dessa två första dygn har hon ömsom sovit, skrikit, flåsat och vart orolig. Hon går på starka mediciner så skrikandet kan vara ett rus från det att hon är hög helt enkelt. Obehagligt är det oavsett.

3h på djursjukhus en lördag, en operation men inga vårddygn kostar 32 000 + kr. Vikten av en buffert blir väldigt påtaglig, direktreglering är inget som görs på helgerna… Men huvudsaken är ju att hon förhoppningsvis kommer ur detta med livet i behåll <3