Då var vi helt plötsligt flyttfärdiga (!)

Till min stora sorg och lycka. Det är alltid vemodigt, 8 veckor är lång tid att leva dygnet runt med individer som utvecklas så enormt under den tiden. Från att vara med när de tar sitt första andetag till att se hur de kravlar sig fram till spenen för sin första slurk, att höra det där kluckande ljudet sakta sakta bytas ut mot prat och morr, att se hur de tar sina första steg, kämpar upp sina ögon för att mötas av mig nyfiket stirrandes på dem. Hej vem är du? Att se dem vårdas med sådan ömhet av sin mor så till den grad att man ibland blir irriterad på tikens enormt egensinniga idéer om hur saker och ting ska vara. Låta dem äta riktig mat och mötas av dundrande pudelfötter på mornarna när man kommer, för att såsmåningom vakna likt en zombie av deras fiskmåsskrik om att de minsann är vakna nu och kräver att de får komma ut på större ytor och rejsa. Se hur de i trädgården utforskar mossa och sten, lär sig använda sina ostabila ben och smakar sig fram i livet. Hur de lär sig i leken med sina syskon vart gränserna går, att mamma även kan vara en surtant om man biter på fel ställe och att morfar Täppas och de övriga inte alls tycker om att man biter just dem under magen. Att förbipasserande pensionärer och barn ofta vill hälsa, att andra hundar är roliga, att bilar åker förbi och att man även kan åka i dem. Njutningen av att sitta om kvällarna med 6 mjuka troll sovandes på ens fötter – just i den sekund blir man alltid kissnödig. Hur man sakta försöker lyfta på ens fötter utan att störa och likt en elefant i en porslinsbutik försöker man kryssa över valpar, kiss, bajs, grindar och skurhinkar. Att alltid ser ut som att man just satt fötterna i en jordhög, att ha håret på ändan för att det hängt 1-6 valpar i det när man böjde sig ner över dem precis innan, att man möts av doften av valp så fort man kliver innanför dörrn, att hela ens vanliga liv ligger på vänt i 8 veckor och hur man fullständigt njuter av det.

Att möta 6 nya familjer som längtar efter just sin älskade valp. Se hur valparna tar sig an dem med sådan glädje när de är här på besök. Hur de lyckas nästla sig in i allas hjärtan bara genom att egentligen vara helt fantastiskt odrägliga. För hur kul är det egentligen med en kiss och bajsmaskin som konstant springer framför ens fötter, biter i händer, tår, hår och kläder. Som bara sover några timmar i stöten för att sedan vara tokvaken. Som ska äta 4ggr om dagen och däremellan lära sig allt om livet. Jo det kan jag tala om – det är det roligaste som finns i hela världen och jag är så avundsjuk på dessa 6 familjer som ska få fortsätta följa detta gäng på nära håll. Jag följer dem ju givetvis jag med, de är och kommer alltid förbli mina bebisar, men möjligheten att plocka upp dem för gos och pussar försvinner från och med denna helg (och kommande helger).

Idag har de vart hos veterinären hela högen. Det blev en rätt turbulent resa, jag missuppfattade tiden och trodde att vi skulle vara där 15. När jag då dök upp 14.45 var det stängt hos veterinären, tydligen var det 16. När klockan närmade sig 16 dök det upp en äldre dam med sin halta lagotto. Snäll som jag är lät jag dem gå före, trodde att de bara skulle få lite smärtlindrig och då ville jag hellre ha stället tomt när jag släppte ut mina troll. Hunden var tyvärr dålig och var tvungen att avlivas till damens stora sorg. Först vid 17.10 blev vi insläppta, eller ska jag säga blev valparna utsläppta – då de suttit i bur sedan 13.30. Efter ett kiss-maraton började vi då med besiktning, chippning och vaccinering. Alla valparna var helt gudomligt duktiga på bordet, pussade på veterinär och praktikant som hjälpte till. Sa inte ett knyst vid vaccinering och besiktning – däremot var det några som pep till vid chippet och några som blev förbannade av chipnålen. Pojkarna hade båda sina kulor nere och allas hjärtan och kroppar var ua i övrigt. Svart hane hade en liten bula på svansen som vi får se om den är bestående eller en svullnad. Jag har inte känt den förr så det kan vara så att någon bitit tag och han har fått en liten svullnad. Ingen kota var i alla fall påverkad. Fulltandade och enormt jämna i hull och hår hela gänget :)  Veterinären berömde de små både i psyke och fysik. Hon var nästan i chock över att hon inte hittat ett endaste fel på någon “de är ju ändå 6 st, något brukar vara galet”. Härligt för mig och härligt för alla som väntar hem sina små.

De levde verkligen rövare när de inte var på bordet ;)  Inga problem att byta miljö dessa inte! När vi gick därifrån tror jag både jag, veterinär, sköterska och praktikant var de som var tröttast. Puh 6 st som far åt hundra olika håll är sannerligen inte lätt. Men alla besiktades, alla chippades (2 st till och med 2ggr då “pistolen” inte ville funka på slutet), alla vaccinerades och alla vägdes. De fixade resan galant, 1h dit 2h väntan och 1h hem. Nu har de tokrejs här hemma och snart räknar jag med att de nöjda och trötta somnar efter en lång dag.

På fredag flyttar “svart” – Se Upp Dansa på min grav och “beige” – Se Upp Ta på dig dansskorna
På söndag flyttar “röd” – Se Upp Jag kräver dans  och “turkos” – Se Upp Dansa Pausa

“Blå” Se Upp Dansa efter min pipa och “Rosa” Se Upp Där älvorna dansar blir kvar några veckor till.

Röd –        2,1 kg
Beige –     1,9 kg
Turkos-  2,2 kg
Rosa –      2,1 kg
Blå –         2,5 kg
Svart –    2,7 kg

Film från veterinären (mobil så lite dålig) och en film från eftermiddagen igår (ändra kvalitén på filmen nere på kugghjulet i filmens högra kant till 1080 HD så blir filmen bättre).

DSC_0626

DSCN0608a