Att vara hundägare

Idag fick jag höra att det går rykten om mina hundar. Om vad och av vem spelar egentligen ingen roll, det är inte det som är det väsentliga. Det är känslan, svårt att beskriva men först en stund av ilska, sen en våg av besvikelse och till sist uppgivenhet.

Det är vid sådana här dagar som jag känner för att vara enbart hundägare. I en bubbla ensam med mina hundar, umgås med nära och kära (hund)vänner, träna hund och bara njuta av deras existens.

Inte lägga tusentals kronor på hälsotester, meritering, valpkullar och uppföljningar eller spendera åtskilliga timmar av planering, sökande, läsande och pratandes avel. Utan bara äga hund. Bara vara hundägare. Ofta släpper jag de tankarna rätt fort (brukar ta en natt eller två), för jag tycker det är roligt med valpar och valpköpare, med planering och uppföljning, med utställning, träning och MH-beskrivningar. Att lägga pusslet som hunduppfödning innebär. Det är roligt! Att utveckla sin avel, jobba för rasen och bibehålla pudeln som den sunda trevliga allroundras den är!

När jag hälsotestar mina hundar gör jag det för min egen skull först och främst, de skulle ha testats även om de inte gick i avel. Jag ögonlyser (prcd-testar givetvis de som behöver), patella-undersöker och jag väljer att höftledsröntga. Det är en tradition i mitt hundägande och i min familjs hundägande (skulle göra det även om jag så köpte mig en chihuahua), jag tvingar inte mina valpköpare att röntga sina hundar men blir jättetacksam om de väljer att göra det. Som en pusselbit i min avelsplan. Därför kan jag uttrycka glädje för en hunds röntgenresultat även om det inte är fritt. Givetvis önskade jag att det vore ett A eller B, men uppskattningen att röntgen görs och oavsett bokstav så är det värdefullt i min avel. För att veta hur jag ska tänka med ev. fler kullar på mamman/pappan eller med kullsyskon i avel. 1 pusselbit i ett pussel på flera bitar än så.

Utöver hälsotesterna har jag även testat de flesta för färg. Dels för att veta om de svarta bär på brunt av nyfikenhet men också för den långsiktiga planen på en vit linje (där man ej vill ha med den bruna genen). Färg är en smaksak – och jag personligen har inget intresse av att föda upp bruna pudlar (även om det kan födas en eller annan av ”misstag” efter som att några av mina hundar bär/kan bära på genen för brunt) eller aprikost/rött. Jag vill ha svarta pudlar och på sikt även vita. Gentesten för färg är ett jättebra verktyg för att jobba mot de färger man vill ha, givetvis kan man ju göra detta utan att färgtesta – det tar ju några generationer innan man märker det bara och jag vill veta mina chanser innan ;). Och likväl som man kan använda testen för de färgen man vill ha kan man ju med hjälp av dem undvika det man inte vill ha – dvs i mitt fall brunt i vissa linjer och även givetvis flerfärgat.

I min tilltänkta vita linje är jag noga med färgerna, just för att jag enbart vill ha svart och vitt i den linjen (grått räknar jag här som avblekt svart, eftersom att det ser ut så genetiskt i färgkoden). Men i min svarta avel låter jag inte på något sätt färg vara avgörande i valet av avelshund, så länge hunden är svart dvs – ploppar det ut något brunt så är ju inte det en katastrof.

Men en hund är ju så mycket mer än ögon, knän och höfter med en fenotyp och genotyp i färguppsättningen. En hund är konstruktion, typ, mentalitet och så mycket mer. Den som tror att det är enkelt att föda upp hundar kan tänka om. Det är många pusselbitar som ska passa ihop för att man ska få ihop en liten hörna i pusslet som kallas pudel från kennel Se Upp. Varje kombination blir som en liten klick i ett gigantiskt pussel. Där ett färdigt pussel aldrig kommer bli till – det är min målbild, och den perfekta hunden är ett mål som är nästintill omöjligt att uppnå. Men likväl är varje del i pusslet lika viktigt. För mig är rasstandarden A och O, där hittar vi hur en pudel ska se ut för att vara just en pudel och inget annat. Vi kan läsa om färger, storlekar och alltifrån tassar till hur svansen ska hållas. Det är det konstruktionsmässiga facit.

Sedan är det temperamentet – det är ju först och främst det vi lever med – oavsett om hunden är svart eller grön. För mig är pudeln en lättsam, social, sprallig, finurlig, alert och oerhört energifylld ras. Den ska vara lätt att leva med oavsett hur din familjesituation ser ut, anpassningsbar till det mesta och ska vilja vara där det händer. Absolut inte vara reserverad, stressig eller bära på rädslor de inte kan lösa. Denna pusselbit är svårare – jag lever med mina hundar dygnet runt, självklart är jag på gott och ont expert på just mina hundar. Ibland kanske jag är lite blind för deras negativa sidor och väldigt förtjust i deras positiva sidor, det tror jag är rätt mänskligt – vi väljer vad vi förstärker och vad vi gärna blundar lite för. Här är det min uppgift att ställa mig lite vid sidan av och se på mina hundar objektivt. Att göra en mentalbeskrivning eller BPH kan vara ett sätt att få en utomstående att tolka min hunds reaktioner i vissa fasta situationer. Det är inget universalmedel som ger ett facit men en liten del av pusselbiten temperament/mentalitet. Det svåra här är ju att hanhundsägare, precis som jag, älskar sin hund och kanske har lika svårt att objektivt titta på sin hund och återberätta för mig hur hunden är i sättet. Det är svårt. Alla har vi väl vart på en anställningsintervju och fått frågan ”Vad är dina 3 sämsta/bästa egenskaper?”… det är svårt att vara objektiv både i det positiva och i det vi behöver jobba mer på. Men för att jag ska hitta den rätta hanen för just min tik så behöver jag ju veta om alla sidor, precis som hanhundsägaren behöver veta hur min tik är för att kunna ta ett beslut. Vrida och vända på egenskaper är inte lätt, det kräver att man vågar prata både om det positiva och det negativa. Det är ett tricksigt pussel att lägga!

Vad försöker jag egentligen säga med detta svammel? Jo. Avelsarbete är inte enkelt, det går inte att stirra sig blind på bitar av pusslet och arbeta bara utifrån dem. Det är en helhetsbild. Ibland får man välja vilka pusselbitar som måste passa in just till den tiken, av olika orsaker, och kanske göra avkall på andra bitar som man får försöka pussla in i pusslet senare i avelsarbetet.

 

Sedan kan jag väl avsluta med att säga att har man frågor och funderingar på mina hundar, hanar som tikar, på vad de lämnar och vad jag värderar att avla på så är man mer än välkommen att höra av sig till mig personligen. Bara för att jag anser att exempelvis HD-röntgen är en del i pusslet betyder det inte att jag inte tar hänsyn till övriga delar. Att jag färgtestar mina hundar betyder inte att jag avlar på flerfärgat eller önskar göra det, snarare tvärtom! Och nej, mina pudlar är inte rabiata stressade hundar bara för att jag gärna vill att valpar hamnar i hem som aktiverar dem (må så vara att det är långa härliga promenader, det är en aktivitet det också).

 

Hälsningar från hundägaren vid namn Malin.