Året 2016; Du söker bråk jag kräver dans

Om ni inte orkar läsa alles nedan så kommer en kort sammanfattning här – tack alla underbara valpköpare för att ni är ni och tar hand om ”mina” valpar; för att ni är en del av mitt avelsarbete och har roliga dagar med era hundar. Nya vänner och bekantskaper har skapats under året men en del gamla relationer har fått sina törnar och tagit andra vägar. Det har vart stundtals motigt men också väldigt mycket skoj, ser framemot ett nytt år med nya äventyr. Gott nytt år! 

För ett år sedan var året 2015 på väg att ta slut, jag hade då precis sagt förväl av Studsas tikvalp och var visserligen väldigt glad att lille ”FlängArne” klarat sig men blickade framåt mot ett nytt år som skulle bli bättre än det föregående. Så kom 2016 och det har onekligen vart ett år av höga toppar och djupa dalar, på många sätt ett helt underbart år på andra ett år jag gärna snabbspolar förbi.

Året började med Mydog i januari en oerhört härlig start på ett år, Doris vart 2 år och stod för sista cert vilket hon också tog dag ett
på mydog när hon var 3e bästa tik efter 2 champions på dag nr 2 slog hon till och vart bästa tik och BIM. Hon är en fröjd att visa, alltid så glad och ger alltid järnet – visar sig med så härligt steg och hon njuter verkligen av uppmärksamheten. Tänk att hon, som när hon var under året inte såg ut som att bitarna skulle växa ihop till en helhet, tillslut vart det jag hela tiden trodde på – redan 2-3 år innan hennes födsel när jag planerade inköpet av pappa Rocky för att kunna göra den kombinationen med mamma Manta. Vet att några personer som såg Doris som ung inte tyckte hon var något att hänga i granen, och var heller inte sena att påtala det för mig heller, skam den som ger sig säger jag. Jag ska börja lita på min magkänsla och det har hela resan kring detta lärt mig!
Doris gjorde en avslutande utställning i Sverige på SPK-M i Eskilstuna i februari där hon vart BIM. Jag är så oerhört tacksam för allt Doris matte Linda gör för vår loppa och Doris är one in a lifetime hund vilket jag tror vi båda är fullt övertygade om <3 En oerhört högt älskad hund av hundratals anledningar men främst för hennes easy-going självklara sätt.

[unitegallery dorischampion2016]

I övrigt så kantades januari och februari av den goaste av mellanpudelbebisar man kan tänka sig, lilla flängArne jr som numera går under namnet Triss hos matte Kerstin. Min första ensamvalp som jag bävade så mycket över att ha för jag var så orolig över hans utveckling som de i vanliga fall får med sina syskon. Men det gick fina fisken med lille morrhoppan till go’grabb. Studsa vart dock dålig under halvtid med honom och vi var in till veterinären och fick beskedet att hon hade skyhöga levervärden som vi med mycket utredning inte kunde hitta orsaken till. Jag beslöt mig för att avvakta vidare utredning medan hon diade och valpen var kvar så först i februari-mars var vi tillbaka till veterinären för att ta itu med problemet. Då hade hon inte längre några symtom och blodproverna visade plötsligt normala värden. Vad det var och hur det försvann förblir en gåta. Jag glad över att det inte vart mer än så.

Under året har lilla flänget blivit stor, han har fortfarande en förkärlek till att bitas ;) Men kanske i något mer kontrollerad form. Han har ställts ut och blivit BIR valp vid ett åtskilliga gånger och även hunnit få ett excellent officiellt innan han numera går omkring i en sportfrisyr.

Vi får se vad han och matte hittar på under 2017.

[unitegallery fkullen]

Lugnet la sig här hemma och våren var vi upptagna med att bara leva, träna och njuta av vår skog tillsammans. Doris och jag for till både finland och danmark inom loppet av en och samma vecka och plockade cert och championat i båda länderna. I samma veva började det bli dags för löp och en dejt med Robin, jag for till Haga i norge och kamperade hos bästa valpköparen Tone (med visiter av bästa Merete :D) för att dagligen ta små turer in till Oslo för en dejt med den underbart härlige Robin och Doris. Magkänslan över denna kombinationen har bara vart så rätt från start. Och jag är oerhört glad att det resulterade i ett gäng valpar.

Jag planerade för fjällresa med hela klanen Se Upp och vi hade skojiga härliga dagar i Sälen i juni, tyvärr blandat resultat vädermässigt men så är det ju med svenskt väder i juni månad. Ibland drar man jackpott ibland not so much ;) Vi gick några härliga turer och hade trevligt umgänge oavsett väder. Vi hoppas dessutom på en repris sommaren 2017.

[unitegallery Fjallen2016]

Doris vart dräktig och det närmade sig tiden för att hon skulle komma hem. Helgen innan drar jag iväg ner till Tvååker med Studsa, utställning fredag och lördag. Blandat resultat med oss hem… På måndagen börjar Studsa hosta, typiskt kennelhostehostningar *massa svordomar*, och på natten blir hon så dålig att hon inte får luft. Jag sätter mig direkt i bilen och kör den långa sträckan på 1,5h till Uppsala och Ultuna, där läggs hon in med syrgas, dropp och antibiotika med diagnosen lunginflammation (förändringar i lungorna syntes på UL). Jag får åka hem utan hund och möts hemma av fler hostande hundar. Mardrömmen startar officiellt här och då. Doris ska hem på kommande helg, högdräktig, med ett hus med hostande hundar. Jag beslutar mig för att göra i ordning gäststugan och att Doris helt enkelt får bo och valpa där. Här börjar veckor av separat boende för mig, jag går mellan husen och byter kläder och spritar av mig varje gång. Rastar Doris åt ett håll och övriga hundar åt det andra. Sitter hos doris i några timmar, går över till mina i några timmar, byter om/spritar mig och går över till Doris i några timmar. Sov hos Doris. Så här höll jag på i 6 veckor. Var man inte knäpp innan så vart man det kan jag säga. Studsa vart bra med medicinerna, Doris valpning gick problemfri och 4 starka valpar föddes <3  Som när de var 3-4 veckor fick flytta in i huset efter att jag sanerat och spritat hela mitt hem. Mitt i alltihopa parades dessutom Älta, en risktagning med tanke på att jag då hade haft kennelhosta i huset – trots att jag visste att det kunde gå käpprätt så vart jag så ledsen när jag förstod att det inga valpar skulle bli, bedrövad rent ut sagt; det finns inte ord över hur gärna jag vill att den fröken ska få en kull.

[unitegallery Gkullen2016]

Försökte njuta av valparna istället och det gjorde jag, fyra härliga popcorn med många sidor av både sin mor och far. Jag var dock mentalt väldigt slut efter allt (dessutom nyblivet arbetslös, sjuk, sjuka hundar och målade även om huset lite lägligt :P ). Intresset för valparna var väldigt stort, jag tror aldrig jag vart så opepp på att svara på mail som jag var just då. Allt som hade skett dränerade mig, jag stod vid något slags vägskäl och just då var jag beredd att gå en väg utan hund/hundar/uppfödning och allt som hör till det. Over and out. Trött på folk i hundvärlden; på hur det tisslas och tasslas, på hur man kan tro att man är vänner men i själva verket inte är, över hur avundsjuka (?) gör folk konstiga, på hur värderingar i uppfödarvärlden inte alls har samma innebörd hos oss alla. Trött på att jag tar åt mig, trött på att jag ibland minns för bra och är långsint till tusen, bara trött. Och framför mig hade jag 4 underbart fina valpar som skulle få egna hem, när alla pusselbitar föll på plats mitt i min ”jag tänker sluta med detta”-uppgivenhet så blir en av valparna dålig i magen, vem märker jag inte förrän dygn två… den lilla hanen. Men han varierar mellan bra i magen och dålig, äter som han ska och är pigg och kry. Jag ger prokolin och avvaktar. På natten blir han dålig, apatisk och har ont. Kastar mig iväg igen till Ultuna – 1,5h bilväg känns ännu längre – han får dropp direkt. Vi väntar på ultraljud och det tog tid, jag satt i korridoren på golvet med knytet i famnen och en droppställning som var större än oss båda. Främmande föremål i både tarm och magsäck. Operation eller avliva. Operation med väldig liten chans för överlevnad, än idag kan jag undra hur i hela fridens namn jag tänkte när jag valde operation. Men i min värld är det svårt att välja avlivning på en helt galet pigg och ”frisk” valp. Operationen gick ack och lov bra.

[unitegallery Skruven2016]

Han kom hem efter några dagar, valparna skulle levereras den veckan och jag var delansvarig för Pudel-SM. Valpen överlevde, jag överlevde och övriga tre valpar flyttade till sina egna underbara hem. Kvar hemma vart Skruven och vi har haft en resa fram till nu i december och precis före jul då han hittat sin egna matte att terrorisera ;)

Studsa var på utställning i slutet av augusti och blir BIR-veteran både på den officiella utställningen som mellansvenska hade men även på STOKKs veteran och valp utställning där hon slutade som BIS bland alla veteraner, hon vart BIS2 på SPKs. Att bli BIS placerad på två utställningar inom 10 min tror jag aldrig jag kommer att lyckas med igen ;)

Hösten kom och jag hade valp, vilket jag inte planerat för – men vi löser vardagen på något sätt och även om jag periodvis bokstavligen grät över valpens outröttliga sätt att ta sig an livet så njöt jag även av honom.

Så kom den där natten då jag insåg att det var dags att ta förväl av Täppas, Täppas som precis som de senaste åren haft perioder av välmående och perioder av icke så välmående stunder. Men som älskar valpar och levde upp under sommaren med valpkull och med Skruvens närvaro. Så kom det dagar av inte så välmående; då han är stel, lite grinig och framförallt förvirrad. Och natten då det kom över mig. Usch det är verkligen ingen rolig upplevelse som hundägare, morgonen efter tog vi farväl och han somnade med huvudet i min hand. Älskade älskade vännen min <3

Han lever kvar i sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, tack och lov. Hans mentalitet skulle jag önska alla fick äran att uppleva i sitt hem, pudel personifierad och jag är så glad att jag hör att en del av honom finns kvar i hans avkommor/hans arv.

December kom och året lider mot sitt slut. 2016. Ett kämpigt år på många sätt, men också ett positivt sådant på många sätt. Se Upp-familjen välkomnar 5 nya medlemmar och jag ser framemot att få se både G och F-kullen växa upp tillsammans med sina nya mattar och hussar. F-kullen alias Triss är ju egentligen en 2015 års händelse även om han flyttade 2016. Magkänslan över G-kullen har vart rätt hela tiden och jag är så nöjd med dem både mentalt och exteriört. Galenskaparna <3  Övriga Se Upp familjen har ju vart ute och tävlat under året – det har vart starter i både rally, lydnad, nosework, agility, freestyle, spår och åtskilliga timmar som lagts på träning och tävling med underbara ekipage som jag är så stolt över att jag får följa. Lika många gos i soffan, härliga promenader, skratt och vardagsliv att följa vilket gör mig lika glad.

[unitegallery del12016tav]

[unitegallery 2016del2]

Nu blickar vi framåt mot 2017! Tröttheten och känslorna kring hundvärlden är något jag fortfarande kämpar lite med, jag vet att jag vill ha hund och jag vet att detta är det livet jag vill leva men jag måste lära mig hantera hundvärlden, på gott och ont. Men jag finner sådan oerhört tillit och känsla av välbehag när jag ser till mina valpar och dess ägare, lyckligt lottad är jag och när jag tänker på den biten så finns inga tvivel kring att jag vill föda upp. Jag vill jobba för denna ras och njuta av att få leverera valpar till förväntansfulla valpköpare, se valpar växa upp och bli individer tillsammans med sina ägare. Så jag hoppas att få 2 valpkullar under året och därmed få bekanta mig med nya valpar och valpköpare.

I övrigt så vill jag att vi i min lilla flock håller oss friska <3 Jag gick från att ha 5 vuxna hundar från i början av juli, till 5 vuxna och 4 valpar till slutet av september, för att få 4 vuxna och 1 valp – till att i december gå till att ha 3 vuxna nu i slutet av året. Studsa, Rocky och Älta, nu ska vi landa i att vi är en flock och bara rå om varandra ett bra tag innan det händer något nytt.

[unitegallery december16ramvikensudde]

Gott nytt år på er allihopa