Året 2015 är här
Jag har spenderat de första dagarna av året i göteborg på Mydog. Jag och några tusen till trotsade stormen Svea och vaknade glatt till flera dagars hundfest. Det låter så glamoröst. Det är det inte, det är slit och släp med för lite mat i magen och för lite vatten som gör att huvudvärken nästintill alltid kryper fram på eftermiddagen. Man blir trött grinig.
Nu hade jag bara Studsa med mig som sällskap. Min lilla fröken som bokstavligen älskade att få hänga med igen, hon har ju inte vart på långresa på några år. Vi tog bilen till föräldrarna och sedan fick vi skjuts till Norrtälje. Där hoppade vi på bussen in till Stockholm (fredagskväll och 1h med fulla människor i en buss är ju alltid skoj). Av vid tekniska och sedan tunnelbana mot centralen, även den fylld med festglada människor, klockan var nu närmare 22. Upp från tunnelbanan genom hela centralen och upp till bussarna. Hoppa på bussen som efter 7h var framme i göteborg, gå från centralen där till mässan. Vara på mässan hela dagen, bo på hotell (där hon tyst låg ensam hela kvällen när matte var och åt middag) och sen mässan dag 2. Jag är så imponerad av att hon konstant bara njöt, gick på centralen och showade – visste att vi var nybadade och frissade och matte betedde sig som att vi skulle på show ;) Alla fulla människor jag själv tycker är läskiga brydde hon sig inte om, inte tågen, spårvagnarna, gatumusikanterna i tunnlarna på t-centralen, folket på mässan eller alla hundar. Hon var glad, pigg, alert och positiv hela helgen. Lite trött på lördagsem märkte jag dock när hon tyckte att en del spralliga unga pudlar kunde hålla lite avstånd. Men inte så konstigt. Pussat på massa folk, lekt och busat/kampat med en del och bara fått umgås helt ensam med matte igen <3
Ärendet (förutom att några som ville hälsa på Studsa skulle få göra det) var att Malin ur E-kullen skulle ställas ut. Nu var det länge sedan jag träffade henne och hon har verkligen växt upp till en liten köttbulle. Så kompakt och med så mycket massa. Ska bli roligt att följa hennes framfart. På lördagen fick hon en jättefin kritik av Micke Nilsson, blev 2a i valpklassen med HP och på söndagen blev hon BIM för Dan Ericsson.
Kritiken från Micke Nilsson. (fotade aldrig av söndagens och vart inga andra kort heller).
Trots trevligt sällskap och roliga framgångar i vårt gäng så blir jag så matt och trött på hundvärlden. Men tror och tänker att en sådan här helg ska ge en energi, en boost, men jag blir snarare tvärtom. Varför håller jag på med detta – till vilken orsak/anledning. Jag är verkligen jättenöjd med alla mina hundar och så nöjd med mina valpköpare och uppfödda valpar. Så det rör sig inte om det, ett missnöjje i det som vart. Kan inte sätta fingret på det. Spenderar oerhört många timmar i mitt liv till hunddata i olika delar av norden, söker, hittar, söker, blir glad, ledsen – det är en berg och dal bana och man kan verkligen undra varför man väljer att hoppa på. Varför inte bara nöja sig med att vara trygg och säker vid sidan om.
Lite förvirring beror säkert på att det stundar en parning på Studsa. Det är alltid nervöst, man vill att det ska bli rätt på alla sätt och vis och ändå är man så oskyddad. Det går inte att planera in i minsta detalj så som jag gärna skulle önska – vi kan inte rå på naturen. Generna gör som de vill i slutänden och vad som nedärvs och inte kan man inte på förhand veta, varken det exteriöra, mentala eller hälsomässigt. Ovissheten och möjligheten att inte få veta kan göra mig tokig. Och ju mer man gör efterforskningar desto färre hanar blir det på listan över potentiella kandidater.
Men kanske hittar jag ny energi någon annanstans – i skogen, i träningen med hundarna eller i soffan under en myskväll. Vardagen är ju först och främst den jag lever i och där är alla 4 hundarna en enorm källa till energi (även om de ibland också är en enorm källa till trötthet ;) ).