Älta gör MH

Egentligen behöver hon ju inte det – hon har ju gått ett BPH, det är ju synnerligen onödigt att göra både ock… om man inte har en väldigt nördig matte som tycker sådant här är skoj :D

Därför tyckte denne matte, tillika jagsjälv, att det var väl väldigt piffigt att köra från Böda på Öland (norra öland) kl 15 på lördagen, genom skyfall och hemska vägar med vatten, hem lagom tills det var dags att gå och sova. Sitta uppe för länge trots långa dagar med många mil och sen stupa i säng för att rätt så snart behöva gå upp igen. Se hur regnet nu nått vårt område, läsa på SMHI om klass 1 varningar kring vattnet och glad som en lärka skutta iväg med hunden till ett MH kl 8 på morgonen. Joråsåatte man har en skruv lös, får ringa IKEA och se om de har reservdelar ;)

Väl på plats på Roslagens BK i regn och rusk så hade de haft lite problem med ”haren” och vätan på morgonen så det var förseningar, Ältans tur vart det inte förrän kl 12.30 ungefär. Då hade hon suttit i bilen och var vid gott mod.

Min lilla lilla hoppjerka. Glad, positiv, nyfiken och löser det mesta utan problem.

Kontakt: Här tyckte jag nog att hon var ovanligt balanserad :P Det brukar ju gå lite mer vilt till även med främlingar, men det är ju en rätt konstlad situation på ett MH. Har inga problem med att bli hanterad eller att traska några promenader.

Lek: Jooooligt! Ett lite halvtaskigt grepp som jag vet att hon har bättre av men då är det ju som sagt ofta våra egna leksaker så det spelar ju såklart roll. Kampa och leka är roligt även med främlingar ;)

Förföljandet;  Här väntar hon nog på ett varsågod första vändan, lite trevande rör hon sig ut för att sen sätta fart på riktigt. Fram direkt och griper trasan. Hon blir lite besviken när hon inte kan få med sig trasan in men efter lite hejjarop kommer hon tillbaka till mig. Gång nr 2 har hon lite mer koll på att ett varsegod inte behövs, och springer målmedvetet ut och griper trasan, gör ett eller två försök att få med sig den trots att den sitter fast i ”hjulen” och vänder sedan upp.

Aktiviteten: Detta vet jag att hon har svårt för, och jag är oerhört nöjd med nivån idag. Även om hon får en 4a i protokollet så är det inget hopp och lek med/på mig. Hon strosar runt, käkar lite blåbär och kollar omgivningen. Helt okej för mig!

Avståndsleken: Detta var ju också skoj! Sprang direkt ut men gör en liten loop kring figgen och gömstället, är nästan framme men måste kolla omgivningen först. När figgen sen börjar prata så vart det ju skooooj igen. Leker fint med figgen och griper trasan och drar emot några gånger. Lite ”ärevarv” till matte måste man ju ta innan man återigen ger sig ut på linjen med figgen. Lycklig pudel!

Dumpen; Usch man får inte skrämmas så i skogen! Är väl egentligen inga konstigheter, hon reagerar – ställer sig bakom/bredvid mig och skäller. Funderar på om hon ska ta sig fram men behöver mitt stöd och går fram och tar kontakt när jag står mitt emot overallen. Vid passagerna så visar hon inga kvarstående rädslor men nyfikenhet. Vilket inte är så förvånande för mig som lever med fröken. Hon försökte t.o.m börja leka med overallen direkt efter kontakten, vilket också är ett typiskt Älta- drag.

Skramlet: här är hon på väg fram för att undersöka redan innan skramlet lät, får en liten reaktion och sedan direkt fram för att undersöka. Jag vet ju att hon är förtjust i ljud så detta överraskade mig inte, samma här med passagerna – inga rädslor men nyfikenhet.

Spöken: Här håller hon sig i min omgivning och framför mig. Kollar av dem, viftar på svansen och visar stor portion nyfikenhet. Jag trodde hon skulle springa direkt fram när hon fick möjlighet… men det finns en sak som älta gör för att lösa problem och det är att använda sin nos… Så hon springer förbi spöket och tar upp bakspåret från vart hon gått – kollar gömstället – och tar sig till spöke 2s gömställe och går i dennes spår tillbaka till mig. Därför rinner tiden iväg för henne rent protokollsmässigt. Så himla nöjd med att hon inte hade några större problem med spökena, de var lite spännande och sen måste man kolla av vad de är/vart de kom ifrån, som sagt – normalt beteende för Älta.

Lek o Skott. Inga konstigheter, lek är skoj och skott bryr man sig inte om.

Överlag är jag så nöjd med hur hon hanterar sig, hon är verkligen balanserad trots sin explosivitet och iver. Full fart framåt men använder ändå hjärnan. Nöjda, blöta och trötta åkte vi vidare mot en hel arbetsdag/kväll på jobbet… i regn ;)