12 h
12 h har gått sedan vår förstfödda tittade ut. Det har vart lite varierande 12h med både glädje, sorg och frustration.
Det var oroliga timmar på förmiddagen, Studsa visste inte riktigt sin roll och bebisarna skrek. Förmodligen fanns det ingen mjölk trots att de tuttade. Men efter tuttning och kiss/bajs så fortsatte de att skrika, vilket inte är ”normalt” – nöjda bebisar ska sova. Studsa var orolig och vankade lite av och an. Förmodligen hade hon eftervärkar och hade ont när valparna ville dia. Lite moment 22 när valp vill dia men ingen mjölk finns, men för att mjölk ska komma måste de dia…
Så plötsligt börjar ”Lila” att gurgla och fnysa blod ur både svalg och näsborrar. Panik hos mig. Ringer veterinären och medan jag pratar med henne drar han 3 långa snörvlande andetag och somnar. Usch det var så jobbigt, det är otroligt vad man hinner fästa sig fort vid en sådan liten parvel. Han var helt enkelt inte menad att stanna här hos oss. Somnade in snabbt och förhoppningsvis smärtfritt och jag är så enormt tacksam för att han gjorde just det också och att jag inte behövde ta ett beslut i vad som skulle göras.
Så fort han var ur valplådan la sig lugnet både hos valpar och Studsa. Ännu lugnare blev det när Studs fått sig en bensträckare och hunnit kissa och bajsa flera gånger om. Nu knorvlas det och sugs hejvilt och Studsa har gått igenom vart enda liiiiiten millimeter på varje valp – både slickat och ”naggat” dem rena :)
Jag har skurat golvet och nu väntar dagens frukost, lunch och middag. Innan det blir nattpass i valplådan ;)
Sussi
28 juni, 2011 @ 19:26
Lilla Studs förstod att nåt var fel med valpen och kunde inte koppla av och så blev alla oroliga.. Det är ett hjärteknipande skådespel man får vara med om med valpning o valpar. Trist att ni förlorade valpen men det är ju som du säger att han inte var menad för det här livet. Nu hoppas jag att allt lugnar sig och att de äter, växer och frodas och att Studsa får ro att ta hand om dem. Stora kramar till er allihop!
Ing-Marie
28 juni, 2011 @ 22:43
Det var tråkigt, men var det meningen så var det.
Skönt att lugnet har lägrat sig.
Hoppas det ska få fortsätta så nu.
Förstår att det var en pers för dig, hoppas du ska få sova i natt.
Lena Jonsson
29 juni, 2011 @ 08:37
Härligt att lugnet lägrat sig! Det var inte meningen att han skulle vara i detta livet, den lille hanen. Det är baksidan med att vara uppfödare, att få vara med om sådant. Fast kanske man lär sig, att tex vara ödmjuk mot livet, att vi inte kan styra allt… Så vill jag i alla fall tro. Hoppas att det fotsätter bra nu, och att ni kan glädjas åt det som komma skall, att få vara med och se hur de små utvecklas. En underbar tid, alltför kort….
Lena och en stolt pappa Mås