Vinterlandskap

Äntligen lite snö och minusgrader! November har verkligen känts grå på alla sätt och vis, jag har haft lite varierat jobbschema med både vakna nätter, sovande jour och dagpass – det har satt rutiner och sömnen helt ur spel men hoppas på att kunna komma ikapp lite allt eftersom i december månad.

Vi hade dessutom en tuff start på månaden med både livmodersinflammation på Älta (som jag då tänkt para i februari och valde att avstå parning av annan tik pga det bara en vecka innan Älta blev dålig… ) som var lite diffus i symtomen. Hon blev lite hängig och jag åkte akut in till Ultuna en lördags em, där valde man att bara ta blodprov och avvakta med ultraljud (för att man inte hade någon på plats med den kunskapen) till tisdag då de hade möjlighet. Älta hade ingen feber och blev piggare ju längre vi fick vänta hos dem så det kändes ändå ok. 7500 kr gick det besöket på som då bara var blodprov och en konsultation, det är tur att man har hundarna försäkrade i dessa lägen även om det var helg och man inte kunde direktreglera. När måndagen kom kände jag fortsatt att något är fel, valde att boka ultraljud i väsby istället; där jag varit med Studsa på fredagen pga långdragen snuva i bara en näsborre (CT gjordes och vi hittade tack o lov ingen tumör eller något annat fel så en rejäl antibiotika kur gjorde att det har slutat nu). Vi fick tid för ultraljud på onsdagen och mycket riktigt möttes vi av en ful livmoder på skärmen, vi kom in och var färdigbokade för operation inom 15 min. Lite mer effektivt än på ultuna där vi satt 5h egentligen helt i onödan. Operationen bokades till fredagen och efter att vi haft lite konversation med försäkringsbolaget om huruvida det var nödvändigt med en operation eller ej så gick allt vägen på fredagen. Sedan hade jag en väldigt ömklig älta här hemma i några dagar innan det blev en pina för oss att ha en älta med tratt här hemma ;) Hon lär ju vara den enda hunden i världen som VILL ha på sig tratt ??? Knäppa älskvärda hund. Efter 2 veckor så var vi på återbesök och tratt ytterligare dagar och sen har vi sakta sakta satt igång henne fysiskt igen. Det är ju en stor bukoperation att göra så man bör försöka ta det lite lugnt, något Älta inte direkt hållit med om… Hon är pigg och glad och även om jag nu inte fick min egna Ältavalp här hemma är jag givetvis glad och tacksam över att Älta är välmående och att vi har bara levt halva hennes liv tillsammans ännu (blir 7 i februari).

Vi har även haft Hjördisen på besök i nästan en vecka, som jag gillar den lilla fröken! Så rolig hund och så himla go och glad hela tiden. Ågren och hon höll låda och det var lite skönt att ha någon här som kunde härja med Ågren när Älta och Studsa var lite på viloläge pga ”sjukdom”. Hjördis har tävlat någon gång till med matte i fortsättningsklass rally och har återigen fått kvalificerande resultat, de verkar ligga konstant på samma poäng :D Jag passade på att rabiesvaccinera Hjördis och svabba henne för prcd-testet som behöver göras när de har en förälder som är anlagsbärare och en som är fri. Smidigt det är med svabbtesten även om det fortfarande är lite pyssel med alla papper och annat. Efter ca 1 vecka fick vi svar och Hjördis likt sin mamma, mormor, moster och kusiner är prcd-b. Inget större mankemang med det egentligen det innebär ju bara att jag är något begränsad i hanhundsval om hon ska gå i avel på sikt. Skönt att ha det färdigt dock.

Idag har jag njutit av snö och minusgrader och ska försöka hinna med att pälsvårda någon av hundarna.