Vår kantad av valpar

Idag är det den 6 juni, Sveriges nationaldag och Studsas födelsedag. Älskade luren som blev en del av starten av kennel Se Upp, som stamtik till en av mina två linjer, och alltid kommer betyda mycket för mig. Häromdagen fick jag upp ett minne på facebook, jag hade delat ett kort på Studsa och dottern Älta, bilden av Studsa var som att se Hulda. Fyra generationer senare – hon påminner även till stor del om Studsa mentalt. Mina hoppetossor. Det är detta uppfödning går ut på, att efter generationer kunna njuta av likheter både exteriört och mentalt med tidigare generationer. Samt att blicka framåt.

Våren har kantats av två kullar. Redan innan var jag tveksam till att det var en god idé men man är ju aldrig garanterad valpar vid en parning och jag hamnade lite i ett läge att det är nu eller aldrig, så då chansade jag. Det är både Hjördis & Duttans sista kullar och jag har fått låna in dem av deras underbara mattar (tidigare fodervärdar), stort stort tack till er båda.

Det har vart en lång, bitvis väldigt slitsam men också helt fantastisk vår där jag fått njuta av två kullar, helt fantastiska valpar på alla sätt och vis. Och alla har fått underbara hem som jag tror kommer få mycket glädje av sina små telingar i framtiden.

Uppfödningen är en hobby för mig vilket innebär att det vanliga livet pågår parallellt både med jobb och just nu studier, vilket sliter lite även om det är roligt och mina egna två hundar förtjänar en tapperhetsmedalj. Ibland går det inte som tänkt med dräktighet, valpning och valpar. Jag har lärt mig mycket, gråtit massor och oron har varit större än någonsin (mest troligt för att jag är en ultradeluxe hönsmamma redan från start). Oerhört tacksam över de som funnits runt omkring mig, som lyssnat – ältat – och kommit med glada hejarop, lösningar och omtanke. Också tacksam för de veterinärer vi behövt besöka; Rembackens djurklinik vi var hos en vecka innan Duttans valpning, Awake som jag och lilla valpen slutligen fick åka in till den där lördagsnatten och Väsby som vi vart till efteråt. Alla tre var fantastiska att komma till i de lägen vi var där. Plus min egen veterinär som alltid alltid är en klippa. Det har tänkts, vridits och vänts, svarat på samma (dumma) frågor om och om igen, vart lugnande, pedagogiska och oerhört omtänksamma. Veterinärvård när den vart som bäst! Nu gick det vägen med Duttans valpning trots lite komplikationer och en orolig valpning hemmavid. Peppar peppar så verkar lilla valpen som blev dålig när hon var 5-6 veckor repa sig hon med även om vi inte ropar hej riktigt än.

Mig och mitt mentala tillstånd är det något annat med. ”Vi” repar oss säkert vi också och jag är oerhört tacksam att Hjördis valpning gick som på räls annars hade jag med stor sannolikhet aldrig haft en kull till, någonsin. Den känslan finns fortfarande i mig. Men vet att det är en känsla som kommer gå över, det roliga och fantastiska med uppfödningen kommer överskugga det andra. Tid och ett kort närminne är bra grejer ibland ;)

Dessa två kullar har i mångt och mycket vart varandras motsatser men också så lika. Nyfikna, glada, sociala, framåt med bra föremåls- och matintresse. Duttans valpar med lite högre energinivå och totalt orädda för allt. Hjördis valpar med en enorm följsamhet och fantastisk av/på-knapp. Det kommer bli roliga gäng att följa framåt! Har välkomnat ett fantastiskt nytt gäng av valpköpare in i Se Upp-familjen och jag är oerhört tacksam att mina valpar hamnar just där de är.
Framtiden är ljus! .

Nu ska jag tillbringa en sommar & höst med mina två tossor här hemma. Njuta av rapporter från valpköpare av olika dess slag.
Så får vi se vad 2025 sen har i sin linda.