Välkommen F-kullen
Vet inte i vilken ände jag ska börja. En del kanske redan sett på min kennelsida på facebook att Studsa fick sina valpar förra måndagen.
Söndagen den 13e började Studsa få lite förvärkar, vi la oss tillrätta i valprummet och sov inte speciellt mycket den natten. Måndag morgon var lugnare och så brukar det ju vara, de brukar sluta sig och vila sig i form innan det sätter igång på riktigt. Så måndag kväll kom och vid 18.30 satte det igång på riktigt.
Det kom ut en blåsa, men inget mer. Vi gick runt lite ute för att det skulle hända något men det som hände då var att två blåsor tittade ut. Jag tycker sådant här är så jobbigt och i dessa lägen är jag ingen bra uppfödare, jag får panik inombords och vill bara spola tillbaka tiden och inte ens para min hund. Försökte vara cool och avvakta, Studsa spräckte hål på båda blåsorna och så småningom kom den första valpen. En hane på 233 gr. Vild och superpigg, aldrig haft en valp som så direkt haft den hastigheten och ivern. Bådade gott :D
Sen stannade det av igen, inte heller det något konstigt, och efter en hel del jobbande så föddes en tik på 215 gr. Livlös, jag lyckades gnugga igång henne med handdukar och en hel del krafttag. Sen hade jag trott att det skulle komma fler valpar men det vart bara de två. Natten vart ändå lite lugn, tikarna är trötta efter en valpning och valparna brukar försöka få fason på det där med att snutta. Hanen kopplade direkt men lilla tiken hade ingen jättebra teknik. På tisdagen när jag vägde ser jag att tiken tappat väldigt mycket i vikt, ett tecken på att hon då inte får i sig tillräckligt. Hanen hade gått upp lika mycket som hon tappat. Jag var lite envis under dagen och hjälpte tiken till spenarna, hon var inte jätteslö men heller inte superpigg som sin bror – som vid detta läge redan hade tagit sig över kanten till sängen några gånger. Sen började jag stödmata, tiken tappade mer i vikt och jag är vaken dygnet runt och ger mat varje timme (varannan på natten). Jag får henne att stanna av på 170 gr. Sedan kämpar vi ända tills natten mellan lördag och söndag. Hon hade vart pigg på kvällen och jag kände att nu äääntligen vänder det, snuttade av mamma och bufflats lite med brorsan i baren, så på första matningen för natten vid 2 var hon kall och slö. Och då beslöt jag mig för att sluta ge ersättning, vid 8 på morgonen hade hon somnat in. Det är inte roligt att vara uppfödare alla gånger, den känslomässiga berg- och dalbanan man åker på är stundtals hemsk. Min lilla lilla Fia, sov så gott <3
Kvar har vi nu då alltså flängArne (döpt efter pappa Rocky). En väldigt aktiv kille, som är glad i mat och njuter av att få all uppmärksamhet av mamma och mig. Protesterar när mjölken inte rinner till tillräckligt snabbt och ligger gärna nära mammas huvud när det är dags att sova. Grabben som föddes med vikten på 233 och nu på sin 7 dagarsdag har passerat 500 gr. Mat är gott :D
Han har redan ett efterlängtat och väntande hem där han får sällskap av en mellanpudel sedan tidigare. Kommer få pyssla med både agility och rally (och kanske lite lydnad och spår också). Jag hade så gärnagärna haft en tik till efter Studsa men jag är glad att Arne kom, han får förgylla någon annans liv men jag kommer få äran att följa honom <3
