Som en ketchupeffekt

Vad som hände här i huset ons-fre kan ni läsa i förra blogginlägget. Helgen skulle ju tillbringas i pudelns tecken och det har den verkligen gjort, på mer än ett sätt.

Natten mellan fredag och lördag blev Älta dålig i magen, jag fick springa ut 2-3 gg mellan kl 01-06. På morgonen sen vart hon drastiskt sämre och lagom till att jag skulle åka iväg mot Upplandsväsby vid 9 tiden så föll hon ihop efter att ha tappat bakbenen några gånger innan. Hon vart helt apatisk. Jag hörde av mig till styrelsen och sa att jag skulle komma så snart jag kunde, var tvungen att åka iväg till veterinären med Älta. Har aldrig vart med om en så svag hund, det var riktigt läskigt.

Vi fick vänta hos veterinären ett bra tag och Älta bara låg i min famn, pep till om jag höll henne fel. Väl hos veterinären sa hon förstås inte ett knyst hur mycket veterinären än klämde och kände. Vi gjorde en röntgen av magen och i magen låg en fin fin pippifågel, förmodligen svald hel. Och förmodligen inte så fräsch när den svaldes. Mot Upplands Väsby med Älta med mig, störta in på mötet där jag hade henne med mig i bur. Pappa skulle komma och hämta vilket han också gjorde.

Nu var klockan 13.15. Vid 14 tiden fick jag ett samtal från Iris matte. Satt ju på möte så kunde inte svara, men hon gav sig inte – så jag fick tassa ut och ringa upp. Självklart passar Iris på att valpa (6 dagar för tidigt) när hon slapp mig och allt ;)  Helt ensam föder Iris 2 valpar medan Mia var ute. Den panik som uppstår i mitt huvud uppstod nog aldrig riktigt hos Mia. Tur det tror jag. Men Iris föder och pysslar om sina små som om att hon inte gjort något annat i livet. Det stannade vid 2 valpar och det är två tikar. Brudarna i E-kullen hade sannerligen brått ut i livet. De vägde 249 och 259 i söndags och idag hade de ökat till 303 och 321. Feta fina snabba brudar ;)

Mitt i alltihopa var det alltså pudelfullmäktige, jag sitter som ledamot i styrelsen under de kommande 2 åren och det ska bli spännande att fortsätta arbeta för vår ras.

Älta mår bättre men är fortfarande lite krasslig – har ännu inte fått äta ett ordentligt mål mat. Men idag är det dagen D för det. Så får vi se om hon hämtat sig eller ej (under natten antar jag).

Nu hoppas jag att ketchupeffekten är över på ett tag :)