Småbarnsförälder?

Med bara en hund hemma under fredag, lördag och söndag så var det löjligt lugnt hemma. När Täppas blev allt bättre under lördag kväll och söndag förmiddag roade jag mig med att städa lägenheten. Välbehövligt om jag säger så. Solen sken och allt damm syntes sådär läskigt väl. När jag var klar var det som en helt ny lägenhet, rent, undanplockat och ja sådär vuxet som jag vet att många människor har det till vardags.

Så kom Studsa och Smilla hem, flocken samlad igen. Linnéa har många gånger frågat och förundrats över hur hundarna kan låta bli leksakskorgen som jag har i hallen, jag har svarat att det gåår så bra så, de nöjer sig med den leksak de för tillfället har framme. Men plötsligt händer det. Smilla hittar leksakskorgen, Studsa är ju inte sen att haka på. Inom loppet av 30 min har de således i glädjen över att vara hemma i min rena nystädade lägenhet dragit fram minst 10 leksaker – lagt dem nogrannt utspritt över hela vardagsrummet. När leksakerna förlorat sin status vandrade Smillan vidare till smutstvätt och skor.

1 h efter att flocken blivit samlad suckar jag högljutt, påpekar för personen jag sitter i telefon med att det är så här det måste vara att ha småbarn. Man städar, de skitar ner, man blir arg för att de inte plockar undan efter sig, man påpekar det för dem, man ger upp och går med böjd rygg och plockar undan leksaker och annat som de nu sovandes sötnosarna dragit fram. Fördel barn – de blir stora?