Olater

Hmm, sakta sakta smyger de på… De där beteenden som man då inte har önskat sig men som utförs med sådan glädje av de fyrbenta. Smilla har utökat sin ”plötsliga dövhet” till att verkligen lägga locket på när hon är hemma på landet. Oftast står hon med munnen full av katt/ko/häst/får-skit, ni vet väl att man ska tugga varje tugga 20 ggr?… det gör inte Smilla. Nej för tuggar man inte alls hinner man äta upp allt bajs.

Studsa slänger sig ut ur bilen, det där stanna kommandot är som bortblåst, det jag inte ens behövt utala för att det görs på automatik. Idag hann jag dock fånga henne i luften för att vänligt och bestämt sätta tillbaka henne i bilburen och stänga för att öppna igen. Då minsann stirrar man på matte med rådjursögon och väntar så snällt på sin tur. hmf.

Täppas är ju lite som han är knasbollen, han vill nämligen inte hoppa ur bilen. Sätter sig i ett hörn och vägrar *tss*.

Ja alltihopa är ett tecken på att jag behöver återinföra micro träningarna. Varva dessa med de längre mer ihärdiga träningspassen så brukar de där vardagsolaterna försvinna illa kvickt! Får jag hoppas :p