Några dagar efter
Kommer då min upplevelse av Studsa i viltspåret. Jag har vart osäker på att starta med henne just för att jag upplever henne lite studsig i spåret, att hon upplevs lite okoncentrerad och ”fnattig”. Jag fick en tid till förra onsdagen som jag fick avboka, då lät det som om det fick bli till våren istället pga domaren – han hade inte tid med fler spår för hösten. Fine tänkte jag och tänkte i mitt huvud att det var bra för då hinner damen mogna lite. Men så ringde domaren på fredagseftermiddagen och frågade om jag ville komma på söndag vid 10? Ja – har man anmält så ska man kanske tävla också :P Det kunde ju inte gå mer än fel/rätt. Vi gamblar.
Jag var ut till Linnéa på lördagen och la ett kort kort motivationsspår då det var 2-3 veckor sedan Studsa fick gå ett spår. Inga problem och min förhoppning att spåret på söndagen skulle gå bra steg lite. Så upp på morgonen, ut och rasta och springa av oss. Köra det som skulle ta dryga 1½ h men som tog 1h… Ut och gå lite till innan klockan då slog 9.45 och domaren dök upp.
Vi körde ut i skogen, spåret låg i ett område där det gick mycket hundar och människor (kanske var det ett elljusspår?). Hur som helst så fick jag direktioner om vart spåret började och i vilken riktning det gick. Sele på, och ett ok från mig och Studsa började skutta runt. Sedan är jag så fokuserad på vart linan är, vart jag är, vart studsa är osv att jag knappt hinner se vart Studsa spårar. Det enda jag upplever är ”studs studs skutt skutt” hit och dit. Många gånger ”nej det här kan inte vara rätt”, ”och där sket det sig” och ”hoppas att det var en vinkel där”, ”så här kan han ju aldrig ha gått”. Men så länge Vi kom framåt och domaren var tyst och snällt stegade efter så gick jag bara på efter Studsa. Jag upplevde henne ofokuserad och lite yvig alltså… Så dök hon ner i ett buskage och jag tyckte spåret vart så kort (upplevde Täppas spår jättelångt) men envis som hon är så snurra hon runt bland grenar och diverse annat. Men sen beslöt hon sig för att gå vidare. ca 20 m till ner i nästa grenparti och där låg klöven! Duktig tjej! Jag snabbt dit för att få loss snöret. Domaren sa direkt att vi var Godkända. Jag andades ut. Sedan frågade han om Studsa alltid kryssade sådär i spåret, och jag sa att visst jag kan uppleva henne lite yvig i rörelserna ;) Varpå han säger ”hon är för smart för sådana här lätta spår, hon markerar spårkärnan skuttar runt lite, markerar spårkärnan hoppar runt lite – vi har följt spåret hela tiden, men hon tar sig tid för att undersöka annat/marken. Tänkte du på att vi passerade ett kadaver som hon bara markerade och passerade?” Eh nej, sådant kan inte jag hinna se – jag är så fokuserad på att hinna med/placera mina fötter osv. ”Hon kommer bli en utmärkt spårhund bara hon får svårare spår att koncentrera sig på, jag ser fram emot att se er på öppenklassspår”.
Nöjda och glada begav vi oss hemåt igen!
Äntligen har man börjat komma ut på tävlingsplanerna/skogen med Studsa, utställning i all ära men det är kul att göra annat också! (roligare :p). Jag har satt upp lite hemliga mål för oss i år, nu har vi börjat beta av dem. Vi har fått Cert (dessutom ett BIR) på utställning, blivit HD-röntgade, startat i viltspåret. Nu har vi MH, lydnad och brukset kvar. Där är inte tävling målet utan där har jag mål uppskrivna för hur långt vi ska kommit i träningen. Så det är väl bara att bege sig ut och träna då!