Minnesförlust & passivitet

Hemma från jobbet och dags för hundarnas eftermiddagspromenad… Det duggade lite tidigare och regnet hängde i luften men jag tänkte mig en relativt kort rask promenad så jag trodde jag skulle slippa regnet…

Studsa är inte lika framåt på promenaderna, även med leksak går hon nära mig – brukar springa loopar/cirklar runt mig i vanliga fall. Nu byter hon bara ”fotgående” på höger och vänster sida. Kanske tillfälligt eller ett dräktighetstecken. En annan sak är att hon är disträ, bryr sig lite mer om dofter och idag på en lång raksträcka längs hästhagen tappade hon sin leksak. Jag bad henne hämta och hon springer tillbaka och hämtar, springer sen förbi ca 20-30 m och släpper leksaken för att lukta på lite gräs. Jag går förbi och när jag passerar Studsa var det som om hon kom på att hon glömt leksaken – fast på ställe nr 1. Sen sprang hon 60-70 m, letade, sprang tillbaka till mig, sprang ut igen osv osv. Utan att hitta den. Hon brukar ha ett enormt minne när det kommer till att hitta sina ”tappade” leksaker. Men idag var det guldfisksminne. Efter säkert 4-5 min hade hon successivt börjat skanna av stigens hela längd för att hitta den där hon verkligen tappade. Tillfällig minnesförlust – men åandra sidan har jag hört att gravida kan bli lite glömska :P

Hur som helst så kom regnet kan jag säga. Med besked. Jag hann inte hem och fick söka skydd under ett tak vid ridhuset. Där fick jag sen stå i 20 min innan det ens gick att gå på gångbanorna… jag hade vatten över tofflorna. Skoj skoj. Eller inte – hundarna förstod inte riktigt vitsen med att stå trångt under ett tak. Jag tröttnade på att vänta ut regnet och joggade tillslut hem i regnet – plaskvåt när jag kom hem. Nu luktar det blöt hund i hela lägenheten och solen kom givetvis fram ca 15 min efter vi kommit in.