En tonåring i huset
*puh* Älta är överallt och ingenstans just nu. På oss alla, nästan dygnet runt ;)
Men jag vet inte om det är Mantas förtjänst som gör att Studsa helt plötsligt har kommit på att man kan säga ifrån till Älta. Manta är nämligen enormt duktig på att tala om att en högdräktig tik inte alls vill att en 10 månaders ligger på henne och tuggar i öron och dylikt. Studsa har hittills låtit Älta göra precis som hon vill och det är jag som har fått gå in och säga stopp när jag tycker Älta går till överdrift i lek och terrorisering. Men nu helt plötsligt kan Studsa morra till när hon ligger i soffan och Älta kommer farandes, eller som nyss när de lekte i vardagsrummet och Älta i vanlig ordning tog ett tag kring Studsas svans och bara drog… då kom det ett litet menande ord från Studsa och direkt slängde sig Älta på rygg. Halleluja!
Det är bara i min flock som Älta har lite svårt för avvägning, antagligen för att Studsa är för snäll och Täppas inte säger till han heller. För mot nya hundar och andra hundar är Älta en väldigt inställsam hund och enormt duktig på hundspråk. Jag får inte riktigt det att gå ihop heller – hon borde ju ha lärt sig hundspråket i min flock men tydligen gör Studs och Täpp något jag missar för som sagt Älta är en riktigt duktig hund med andra hundar. Ja hon är ju duktig hemma också förstås eftersom att hon direkt vid tillsägelse slutar – är ju bara det att de andra två är alldeles för snälla med att säga ifrån. De har tydligen en högre tolerans än vad jag har ;)
Denna vecka när vi väntar in valpning har jag lovat Älta att jag ska lägga energi på henne också, igår introducerade jag vår nyinköpta Fitpaws boll (pilatesboll). Hon är ju en rätt roliga hund den där Älta, ett jämfota hopp direkt upp på bollen och landade med alla fyra tassar perfekt placerade för att hitta balans. Jag trodde jag skulle få berömma varje ben hon tog, ett i taget… icke då ;) Vi börjar med att vänja oss vid att stå på bollen medan jag håller i den mot en vägg så den är stilla. Vi får se hur snabbt jag vågar släppa så den ligger lite mer löst, har en känsla av att det skulle gå att göra rätt fort med fröken men ett steg i taget.