Att välja

Nu har Iris (Röd) flyttat till sitt nya hem, bilresan hem hade gått super och just nu var det fullt upp med att upptäcka det nya hemmet. Hoppas även hon finner ro att sova hela natten.

Jag har in i det sista velat mellan Rosa och Röd, en av tikarna skulle ut på foder – det visste jag, men vilken? Jag har haft en hel del ångest kan jag säga. De är så olika på en del punkter Iris och Mini (rosa) men lika på andra. Kroppsmässigt är Mini kompakt och Iris lite längre/ädlare, Mini är en kopia av sin mor i samma ålder och mitt hjärta brinner lite extra för denna goa tjej. Iris är min förstfödda valp och så himla trevlig i sättet – supersocial och har en inbyggd spontanapportering med vad det verkar som en naturlig avlämning. En lättsam tik som är lite försiktigare än sin syster Mini. Mini har så många delar av sin mor att det är skrämmande, dels utseendet men sen har de samma envishet och lust att upptäcka saker. Allt ska undersökas och inget är farligt. Egenskaper som jag värderar väldigt högt. Samtidigt är hon go att ha i famnen och sover gärna i knät, men det måste ske på hennes villkor – för vilja det har denna dam så det räcker och blir över ;)

Så hur väljer man mellan två individer som är lovande extriört båda två fast på olika sätt, som skiljer sig i temperamentet men som båda har egenskaper jag värderar högt. Man frågar sina nära och kära (och okända) vänner om vem de tror på – och får olika svar från varje en.

Mini har egenskaper för att bli en superrolig arbetande pudel, jag tror hon kommer ge en hel del gråa hår ;) Men när det faller på plats kommer hon bli underbar – den framåt andan och samtidigt det sociala och nyfikna kommer bli roligt att både leva och träna med!

Iris är en ”lättare” hund – missförstå mig rätt, Mini är inte svår och Iris kommer nog dra sitt strå till stacken till gråa hår ;) Får man jobba lite mer med att hindra Mini från att ta egna beslut tror jag man får jobba åt andra hållet med Iris, pusha lite i vissa situationer så hon vågar ta egna initiativ! Sen är de 8 v – det hinner ju hända massor, bara av att lämna mitt hem kan förändra deras beteenden helt.

Nå så hur gjordes valet? Jag kan inte svara på det – kan inte sätta fingret på vad som var det avgörande. Jag tror dock att Mini kräver en lite vanare hand medan Iris är lättare som ”förstagångshund”. Det i kombination med att Iris kroppstyp passar de framtida planer jag har för henne (om allt nu går som det ska) gjorde att valet hamnade på Iris. Mini kommer bli bra extriört och jag hoppas att matte & husse orkar hålla päls ett tag :) Även om jag gärna hade haft Mini i min närhet (gärna hemma hos Studsa ;) ) är jag så nöjd med att hon hamnar hos er Cissi och Magnus. Ni kommer få himla roligt med denna lilla pärla!

Iris vår lilla virvelvind som är mån om att få nära på ett annat sätt, som gärna roar sig med att pussas/bitas hela dagarna, bär äpplen och är en riktigt klätterapa (klättrade över kompostgallret idag) kommer må finemang hos sin nya familj, de kommer njuta av henne på kurser och träningar och i familjen. Jag kommer få njuta av henne på nära håll och se henne växa upp.

Det ska bli så himla intressant att se hur tikarna utvecklas, jag är mer van vid ”Mini” typen av hund. Har alltid själv valt de självständiga i kullen (påminn mig gärna de där gångerna jag svär över Täppas ”jag kan själv” fasoner både i vardag och på träning/tävling) men något med Iris säger mig att även hon kommer växa upp till precis den typen av hund jag söker.

Grabbarna Sigge (grå) och Sami (grön) är relativt lika men i olika nivåer, eller hur ska jag säga, Sigge lugnare och mer metodisk- en tänkare som handlar efter att han funderat. Medan Sami är lite mer ”jag testar detta först”, han är mer ljudlig och har börjat skälla vid lek både med sig själv och syskon. Sigge känns mer trygg i sig själv på något sätt – och det egentligen gentemot hela kullen. Han kändes som den stabila, den coola, den som säkerligen inte kommer bli tråkig på något sätt, men tydlig i kropp- och hundspråk. Den där typen av hane som inte kommer hamna i bråk utan som bara är. Sami är mer ”på”, mer intensiv i allt han tar för sig, kan krafsa eller slå till saker om de inte gör som han räknat ut, har kanske lite svårare att komma till ro – ligger hellre ihop med syskonen än själv. Utseendemässigt har Sigge börjat växa ur sin dunderklumpskropp och verkar bli en väldigt stabil, och harmoniskt byggd hane. Sami är inte tokig han heller och kommer nog bli en lite mindre och mer nätt typ än Sigge.

Fyra valpar och fyra personligheter, en hel del som skiljer dem åt men som också är lika. De är alla väldigt duktiga på att hälsa både på folk och hundar, de leker mer än gärna med vad som helst, de kampar och jagar, de har fina huvuden allihopa och jag är nöjd och glad att det var just dessa individer som föddes.

Nu ska jag försöka natta Sami och Mini som tycker att en lämplig sysselsättning är att bita på böckerna i bokhyllan… så att vi orkar upp tidigt och bli fina inför flyttningarna :D