Att ta farväl

Älskade knasiga goa och underbara Ågren har fått somna in. Hjärtskärande och ett väldigt jobbigt beslut att ta, när det har varit dags för mina andra hundar har jag nått en tid där det bara vart så självklart att det är dags. Då har det heller inte varit svårt att ringa samtalet till veterinären konstigt nog. Men denna gång. Ågren min älskade Ågge, var det dags? Var det här vår resa hade sitt slut. Huvudet visste att så var fallet men hjärtat hade svårare att förstå.

Med sina skador blev de fysiska symtomen allt fler och hans vardagsliv har de senaste åren pendlat mellan bra och dåligt mående. Tyvärr blev dagarna med sämre mående fler och framförallt symtomen värre så det var dags. Jag kommer aldrig glömma denna älskvärda hund som var snällheten själv. Han somnade in med min hand i sin mun, att bära/hålla hand gjorde han varje dag.