Att följa strömmen

För 17 år sedan fick jag min första hund, min älskade älskade Ebba, sedan dess har det liksom snurrat vidare eller hur jag ska säga. Det har blivit ett sätt att leva, jag har tränat, tävlat och levt med hund hela mitt liv. Jag har suttit vid valplådor, vart med och planerat, parat och sett valpar födas. Jag har stått i skog och mark, tränat/tävlat spår, jakt och sök. Vart med på praktiska jakter och njutit av att se mina hundar utföra det de är födda att göra. Jag har legat hemma sjuk och haft hundar omkring mig som tacksamt väntat på att matte blivit frisk igen. Jag har utbildat mig till instruktör och haft kurser, jag har läst de hundkurser som finns på universitetsnivå, jag törstar konstant efter ny information om hundar/raser/träning. Jag är 27 år gammal och har levt aktivt med hund, hundträning, hundtävling och till viss del hundavel i 17 av de åren. Jag anser mig absolut inte fullärd, tror inte att man någonsin blir det, men jag blir arg, ledsen och besviken när andra människor tror att man är mindre kunnig för att man inte har en viss typ av hundras. Blickarna när man kom med jaktgolden var ”illa” nog, men då hade jag inte upplevt blickarna som faller på en pudelägare. Nu är jag i sfären brukshundsklubben, men skulle lika gärna kunna vara på en utställning eller i skogen.

Eller att stå i startgropen för att föda upp pudel. Där är jag nu. Täppas är 7 år gammal och min första pudel. Sju år är inte lång tid det kan jag hålla med om, jag är en nybörjare inom pudeln som ras. Däremot inte sagt att jag är helt okunnig. Jag har kanske andra tankar om pudeln som ras än den stora massan, jag vet inte – jag har min syn på hur pudeln ska vara och jag anser att den stämmer väl överens med vad rasstandarden säger. Den stämmer nog överrens med de flesta pudeluppfödares syn om pudeln som ras. Men trots det så får jag känslan av att andra pudelägare/uppfödare tror att jag är en ”kärring” som går mot strömmen. Jag kanske uttrycker mig annorlunda, kanske sätter andra ord på samma sak eller kanske väljer att belysa vissa saker framför andra. Jag vill inte göra pudeln till en arbetsmaskin, jag vill att pudeln ska vara den glada, ärtiga och roliga hundras jag tycker den är. Pudeln är en sällskapsras men som i mina ögon har kapacitet att göra vad än dess ägare vill hitta på – utifrån hundens förutsättningar. En mångsidig clown helt enkelt. Det är inte mitt mål att föda upp någon slags pudelbordercollie variant. Vill man ha en superarbetare ja då får man snegla åt en annan ras, även om kapacitet finns i en pudel så är det rasskillnader – men det går att lyckas tävla och träna på hög nivå även med pudel ;)

Jag följer nog den stora massan i strömmen men visst jag kanske simmar lite vid sidan av i vissa avseenden. Jag vet inte om det är uppväxten, insynen, i retrievervärlden som gjort mig fokuserad på vissa saker. Höfter är en sådan sak, i min värld röntgar man sin hund – oavsett om den ska användas i avel eller ej – för sin egen del, för uppfödarens skull, för rasen. Jag röntgade mina goldens, jag röntgar mina pudlar och hade jag chihuahua skulle jag röntga den också. Det glada framfusiga sättet hos mina hundar kanske också är en sådan sak, även här är jag säkert präglad av retrievervärlden – men jag vill att mina hundar ska tycka det är roligt med människor, en pudel ska inte vara reserverad den ska vilja ta kontakt med människor. Det finns många sådana där ”småsaker” som jag värderar enormt högt. Små små saker som påverkar ens vardagsliv med sin hund och som är så viktiga i det stora hela. (flikar in att jag inte försöker påpeka/”göra” att en pudel ska vara en golden, för det är väsentliga skillnader raserna mellan och jag vill inte att mina pudlar ska vara som mina goldens – även om vissa egenskaper gärna skulle få finnas hos den ena rasen som den andra rasen har och vice versa)

Jakten på den ”perfekta” hanen till Studsa har pågått länge, kriterierna kanske har upplevts som många i andras ögon – men för mig är de stöttepelare, saker jag inte gärna ger avkall på. Hälsotesterna måste finnas där, har jag det kravet på mina hundar vill jag ha det även på tilltänkt hane, dvs hd röntgad och prcd A (eftersom att Studsa är B). Sedan är det nog egentligen inga andra direkta krav jag har haft, önskemål om att vissa hundar inte ska finnas i stamtavlan, att MH är gjort att han är utställd m.m. saker jag kan önska och saker jag kan ge avkall på. Utseendemässiga önskemål givetvis men även det detaljer i det stora hela – eller hur jag nu ska uttrycka mig. En helhet är vad jag önskar mig, en helhet som är kompatibel med Studsas för och nackdelar. För så är det ju, ingen hund är perfekt – varken hanar eller Studsa. Man får försöka bygga upp ett pussel som är så komplett som möjligt och hoppas att bitarna passar.

Med det sagt så är hane bestämd och nu räcker jag upp handen för att vara den som inte följer strömmen, för att vara den som går mot strömmen, för att vara den som har tänkt utanför sin egen referensram (klick till matte) och för att känna att det är rätt. Ett steg i att få sådana valpar/hundar jag vill ha, avkall på vissa önskemål som i det stora hela är detaljer och inte påverkar individers sätt att vara, eller förebyggande av hälsa (genom att ha testade föräldrar får man hoppas att risken för ex. HD minskar).

… och jag hoppas att valparna hamnar hos någon som vill knäppa en och annan bruksmänniska på näsan – pudlar kan faktiskt de också ;)