Älta kom först ut i C-kullen, full av energi och av egen vilja. Hon tog sig över valphagen först, klättrade dock lika glatt \”hem\” igen efter utfört hyss, hon tultade glatt över till grannarna när hon var 6 veckor för att hälsa, hon är som ett vidunder i skogen men alltid där jag är. 

Hon var valpen jag ältade om och om igen – skulle hon vara kvar hemma eller ej. Ödet bestämde åt mig och fröken Älta har en massa upptäckarlust, list, full fart och en hel del leklust.

Hon är hunden som håller mig sysselsatt här hemma, så påhittig – har en spårnos som jag inte skådat hos någon annan. Många som träffar Älta faller för hennes oerhörda entusiasm och galenhet, men samtidigt finns där en sida av fokus och en enorm gosig sida som man kanske vid en första åsyn inte ser.

Exteriört är Älta sunt byggd runt om utan överdrifter, bra vinklar, resning och kropp. Fina små mörka ögon med samma uttryck som sin mamma Studsa. Skulle önska mer haka och en bättre färg/päls.

Hon är innerligen meningen med livet på så många sätt att det är svårt att förklara, en ynnest att få dela livet med henne även om det ger mig massa gråa hår.