Slyngel?

På fredag blir Studsa 9 månader, tänk att denna studsande, galna och fullständigt underbara varelse enbart förgyllt vår värld i 9 månader. Faktum är att dessa 9 månader snarare känns som 5, dvs Studsas beteende är mer som en 5 mån valp än som en 9 månaders tonåring… Jag har väntat och väntat på de första försöken till uppror och med den senaste tidens uteblivna träning kom de med besked i helgen. Det har nafsats i mina händer, bråkats vid föningen och gjorts utsvävningar på promenaderna. Inget allvarligt, men ack små små saker som indikerar att något större kan vara på G. Är slyngelåldern intågandes?

Så för att göra madame trött inför den tid hundarna ska vara med mig på jobbet idag så började vi dagen med att gå ner på stan. Att möta folk, barnvagnar, bussar, cyklister och skidåkare (?!) tänkte jag skulle vara lagom uttröttande – och mycket riktigt nu sussar hon så sött (efter en stunds protester…). Hon är ganska tuff i möten med konstiga saker, ska fram och undersöka och backar inte. Det enda jag upplevde jobbigt på denna 45 min promenad var det faktum att jag visst inte gått med dem alla tre så mycket i koppel – snurrigt och bökigt värre kan jag säga. Så vi får nog skriva in lite koppelpromenader på schemat. Studsa springer ju gärna runt mig också, det gör hon även i löst tillstånd men då gör det ju inget… värre när kopplet är på – för på nolltid är jag mer som en inlindad mumie än något annat.

Om dagen blir lugn på jobbet så har jag klickern och träningsgodis med mig i högsta hugg!