Hurtbullar

Imorse bröt vi våra vanliga rutiner och gick en annan morgonpromenad. En slinga som jag undviker alltför ofta för att slippa ta en vattenkonflikt med Smilla (vem vill bada och vem vill slippa…?). Men idag kände jag mig oförskämt pigg för att ha somnat 02 och vaknat 07. Efter vi passerat den mest kritiska vattenpassagen, utan badning *mohahaha*, så fick de frikommando och ungefär samtidigt kommer vi in på elljusspåret. Redan här möter vi hurtbulle nr ett.

Hurtbulle 1 = HB1.

HB1 ”jasså du är ute så här tidigt du med, ja det är klart hundarna vill väl ut”
Jag ”mm det gäller att vakna med tuppen”
HB 1 ”haha jajjamänsan, detta är 2a varvet för mig”
Jag ”oj”
HB1 ”duktiga hundar” medan han sneglar på de tre små ljusen som sitter vid kanten i hopp om att den där gobiten ska trilla ner snart… vips så kutade han vidare. Lägg även på minnet att han givetvis stod och sprang på stället när han stannade för att prata. Varför stannar man då? Medelåldersman 45 +.

Hundarna och jag knatar vidare, de får återigen ett frikommando och är som pilar i skogen.
På långt håll ser jag Hurtbulle nr 2. Där i skogen – iklädd röd fleecetröja och toppluva

HB2 ”det är så mycket svamp förstår du, man måste vara först ut på mornarna, vilka fina hundar du har – är de förtjusta i svamp?” sträcker här fram handen för att erbjuda Smilla en kantarell – som hon givetvis är artig nog att ta fint och svälja snällt.
Jag ”jasså det finns mycket svamp här då”
HB2 ser sig lite nervöst omkring medan hon säger ”njaa så värst mycket är det väl inte”. Förhoppningen är väl att jag inte ska smita vidare till hennes nästa svampställe och tömma stället innan hon kommer dit…
HB2 ”det är så gott att äta svampmacka till frukost”
Jag ”mm, kan tänka mig det ja!”
Hurtbulle 2, pigg pensionär i rena rama skogsmullemunderingen och med kniven alltid redo.

Hundarna tackar för svampen, dock enbart Smill som åt. Jag säger hopp och lek och sen går vi vidare.

Nästa hurtbulle, nr 3, hinner Smilla se innan mig. Hon stannar upp och vänder sig mot mig som vanligt när hon ser något och vill be om lov. Jag säger stanna och märker hurtbulle nr 3 samtidigt.
Jag ”Täppas, Studsa kom här – in till kanten” ”Smill stannar”
HB3 ”duktiga hundar du har” ”braaaa”
Jag ”tack”
HB3 ”inte för att jag är rädd eller så”
Hurtbulle nr 3. Pensionerad man i silkig adiddasdress…knatar vidare med sina stavar mumlandes om att hundarna är duktiga och att han inte är rädd.

Hundarna får frikommando och jag andas ut en stund, nu får det väl räcka med hurtbullar. Men så tar vi en genväg (fuskväg kanske man ska kalla det) och givetvis möter vi hurtbulle nr 3 igen.

HB3 ”nämen nu igen”
Jag ”mm”
HB3 ”fascinerade att du har sådan koll på dina hundar”
Jag ”jo inte kan de springa lösa bland joggare och andra ’trafikanter’, de är ju mitt ansvar…”
HB3 ”men jag är inte rädd” ”braaaa”

Resterande väg mot vår lugna vrå träffar vi enbart hästar och får. Tills vi kommer till grannen, icke hurtbulle nr 1,

IHB1 ”Är ni uppe så HÄR tidigt och går”
Jag ”mm, morgonstund …”

Inne i lägenheten möts vi av Icke hurtbulle nr 2, Spira ”mjaaaauuuu” (hur VÅGAR ni komma in så här tidigt och väcka mig?!!)

Herregud så mycket folk ute så tidigt på morgonen. Men summa sumarum av denna morgon blev i alla fall att den största hurtbullen av dem alla – det var jag det!

Aldrig har jag väl vart så trevlig mot främmande människor före klockan 9 på morgonen.

*Whohoo*